Samhällets förfall

Jag är tämligen övertygad om att det kommer gå åt helvete med det här samhället inom en överskådlig framtid. Som vanligt då jag kommer med övertygelser så har jag inte heller den här gången några vidare belägg för det, däremot så kan jag visa lite på hur det ser ut med de som skapar samhället, medborgarna. Se här bara:

Från tidernas begynnelse fram till för ungefär 150 år sedan så existerade knappt barndomen som idé. De små människorna fick studera latin och matematik så snart de slutat amma och kunde vid 14 tala 18 språk samtidigt. De mindre priviligierade, de som inte fötts på slott och herresäten, fick fatta plogen eller hjälpa till att baka bröd till middagen. Inte något vidare roligt samhälle alltså, men arbeta var något som folk visste hur man gjorde.

Mellan ungefär 1850-1950 så hade barndomen dykt upp. Barnen tilläts leka och ha roligt, de fick gå i skolan under vettiga förhållanden och kanske tilläts äta en karamell då och då. Dock gränsade barndomen omedelbart till vuxenheten. Det som kallas ungdomar existerade visserligen, men även om man gick ut på dans då och då så fick ungdomarna ändå från och med 13-14 års ålder börja förtjäna sitt eget uppehälle, till exempel på någon fabrik eller som butiksbiträde.

Från och med mina föräldrars generation så fick ungdomen ett uppsving. Det uppstod en hel ungdomskultur med Beatles, LSD och fritt sex. Alla mellan 15-25 jublade medan den äldre generationen bekymrat stod vid sidan av och ruskade på huvudet. Ändå kunde de väl knappast ana vad som komma skulle. Mina föräldrars generation tog sig ändå i kragen någonstans runt 25, tyckte väl att det var dags att bli vuxna och dra sitt strå till stacken.

Men nu kommer problemet. Den generation som jag själv tillhör har spårat ur helt. Plötsligt har ungdomsåren förlängts från 25 till obestämbar. "Man är så gammal som man känner sig" har blivit ett mantra som kan komma att få ödesdigra följder. Helt plötsligt syns 35-åringar ogenerat dansa på klubbarna sena vardagkvällar och att vara singel vid samma ålder är mer regel än undantag. Jag bävar för vad som kommer ske om trenden fortsätter. Om ett par generationer kommer det då att vara legio att helst inte skaffa några barn alls, absolut inte före 40-strecket, och ungdomsstrecket kommer att dras någonstans vid nuvarande pensionsålder. Jag kan riktigt höra hur de gamla landsfäderna och statsbyggarna roterar i sina gravar.