Söndagssoppa

1 flaska vin
3-4 öl
1 glas mousserande vin
1 morgondag
dimma
kryddor

Blanda vin, öl och mousserande och låt dra i cirka en timme. Tillsätt dimman och kryddor (det som finns att tillgå duger bra). Låt det hela blandas ihop ordentligt i minst 5-6 timmar. Lägg till sist i morgondagen. Avnjutes helst med abnorma mängder vatten framför någon form av dålig svensk thriller á la Wallander eller van Veeteren.

Det kan aldrig vara värt det. Jag blir åtminstone mer och mer skeptisk.

Sol i sinne

När jag skrev mitt förra inlägg så hade solen gått ner, himlen var disig och fredagkvällen, veckans i teorin kanske allra bästa, led mot sitt slut. Omständigheterna var alltså sådana att jag var lagd åt det mer uppgivna hållet.

En halv subway och några timmar sömn senare:

Oasis går på stereon, solen skiner, håret är duschvått.

Hör ni?
Det knackar på dörren.
Lyssna!
Det är glädjen. Det är glädjen som återvänder!

Det här blir en kanondag.

Glädjebesked

Både Owen Price och Chris Cleaver har tydligen gjort klart att de kommer att lämna Gif Sundsvall till nästa säsong. Det är något av det mest glädjande jag har hört på väldigt länge.

När andra lag värvar brassar värvar vi.. britter! Klart som fan att det går åt helvete. Men nu är vi kvitt dem i alla fall. Bara att vänta och se vilka genidrag man kommer med inför nästa säsong.

I övrigt är jag less. Det känns som att jag har stått och stampat så länge att golvet börjar bli utnött. Det är tråkigt hemma och det är tråkigt borta. Där någonstans känns det som att alternativen tar slut.
Jag försökte göra något drastiskt för att rädda situationen. Satte in pengar på ett spelkonto och loggade in för att tjäna ihop en flygbiljett på internetpoker. Tyvärr var jag hundra kronor fattigare (hundra kronor som jag egentligen inte hade råd att förlora) på några få minuter, varför jag snabbt skrinlade de planerna.
Nästa steg blir väl att råna en bank eller nåt. Men riktigt så desperat lär jag aldrig bli.

Ilogik.

Ibland undrar jag när jag slarvade bort min logik.

Jag kunde ha stannat på jobbet. Planerat lite, druckit en kopp kaffe och pratat med elever och kollegor. Det fanns värme, det fanns sällskap, det fanns saker att göra.

Istället valde jag att gå hem. Det kändes liksom bra i dåläget. Att gå hem från jobbet brukar ju vara det man eftersträvar från i princip den stund man kommer dit.

Men för att citera författaren Per Hagman: "Att komma hem ska vara en schlager."

Jag hör dock varken Lotta Engberg eller Kicki Danielsson. Bara elementet som knackar och tangenternas knatterknatter. Jag har, kort sagt, ingenting att göra här hemma.

Så varför gick jag hem? Till det här? Ja, det kan man undra. Den dagen jag återfinner logiken följer förhoppningsvis svaret med på köpet.
Jag längtar redan.

Silly season 2007

Om man är lagd åt det hållet så kan man idag läsa i en av lokaltidningarna att Giffarnas Owen Price tycks missnöjd med hur han behandlats av tränaren.
"Det känns som att jag inte fått en ärlig chans" säger Price, som nu är osäker på om han vill stanna i klubben.

Enligt mig är den stora frågan snarare hur Gif Sundsvall ens kan överväga att vilja ha honom kvar. Tämligen säkra källor gör bland annat gällande att han under hela säsongen varit ett stående inslag på Sundsvalls krogar.

Om jag fick bestämma vore det solklart. Ge båda britterna silkessnöret och ge deras platser i truppen till egna, förmodligen mer motiverade, juniorspelare.

Den ärliga chansen kanske kommer den dag man själv börjar ta elitidrotten på allvar. Där ingår knappast krogbesök under säsong. Eller hur, mr. Price?

Utslagen

Igår var det fest

I blå ringhörna har vi Mattias

Väldigt roligt. Mycket folk och god mat...

I röd ringhörna har vi den sjufaldige mästaren.. Alkoholen.

... och framför allt, dryck.

Stämningen var självklart på topp. Det var skoj att träffa alla människor, både gamla och nya förmågor. Jag stod pall ett tag. Men någon gång i, låt oss säga tredje ronden hände det oundvikliga.

Knockout.

Med dubbelöl kan det väl egentligen inte sluta på något annat sätt. '


Insikt: Bakfylla kombinerar dåligt med fyra och en halv timmes bussresa.

Skärpning utlovas!

Jag har anklagats för att uppdatera den här bloggen alldeles för sällan. Jag kan egentligen inte annat än hålla med, men skyller konsekvent allt på min brist på fantasi. Men ok då; jag ska försöka skärpa mig.

Som en början på den nya, mer frekvent uppdaterade bloggen vill jag ställa en fråga. Är det någon som vet vad vår nya regering egentligen håller på med?

• Först går de ut i valrörelsen och säger att A-kassesystemet fungerar helt värdelöst och snarast bör reformeras. Ersättningarna ska även sänkas, för att motivera (läs: tvinga) folk att återgå till arbete.

• När de väl erövrat makten går de nu ut och höjer avgiften till A-kassan, samtidigt som ersättningen sänks, helt i linje med vad som tidigare sagts.

Så långt är allt väl. Den rimliga slutsatsen man kan dra av dessa besut är att den nya regeringen vill få folk att gå ur A-kassan, för att på sikt kunna pressa fram en låglönemarknad där 18-åringar tvingas vända burgare för 45 kronor i timmen.

• Men: Helt plötsligt briserar nästa bomb. Medlemsskap i A-kassan ska bli obligatoriskt. Detta spräcker helt alla tidigare teorier. Avsikten är uppenbarligen inte att tvinga folk ur A-kassan. Vad är det egentligen de vill? Förutom den uppenbara avsikten att få in mer pengar till staten.

Det som för mig är mest underligt med det hela är att detta tvångsmedlemsskap går stick i stäv med de liberala värderingar som dessa partier förväntas ha. Bertil Ohlin och grabbarna roterar i sina gravar.


P.S. På de tjejer jag har närmast kontakt med stämmer mina iakttagelser utmärkt. Men ju fler som är ivriga att påpeka motsatsen, desto gladare blir jag.

Silly season: snart på ett forum nära dig!

Sömnlös

Jag kan inte sova.

Jag vill inte sova heller. Helgen har gått alldeles för fort. Så snart jag har somnat är det bara några fragment av drömmar kvar innan det är dags att gnugga gruset ur ögonen och pina sig upp.
Förmodligen kommer drömmarna att vara negativa också, eller i värsta fall trista.

Så jag sover inte. Jag funderar istället.
Meningen med livet, meningen med döden, meningen med allt.
Varför gillar inte tjejer sport lika mycket som killar?
Varför finns det en föreställning om att man inte får tycka om både kultur och sport samtidigt?

Men framför allt: Varför verkar det som att tjejer antingen vill ha:

• Killar med mycket pengar (vilket jag har noll förståelse och respekt för)

• Killar som ser ut som grekiska gudar (vilket jag har full förståelse för, men som jag ändå inte tycker räcker som fullgod anledning för att bli pojkvänsmaterial).

Fan! Med de här förutsättningarna blir jag ju ensam till döddagar. Lärarlön och rävgrytsansikte. Ge mig en sportslig åtminstone!

Gif Sundsvall spelar i Superettan även nästa säsong!
Det kanske finns någon där uppe som gillar mig trots allt.

Säng, säng, säng. Sova, sova, sova säng, säng säng. Sova, sova, sova säng, säng, säng. Sova, sova, sova säng, säng, säng. Sova, sova, sova säng, säng, säng. Sova, sova, sova säng, säng, säng. Sova, sova, sova säng, säng, säng.

Bara så att någon slipper påpeka det.

Ja, jag vet att jag skrev tyvärr ungefär aderton gånger i mitt förra inlägg. Det ser väldigt tjatigt ut och det är definitivt inte ett exempel på bra svenska. Samtidigt kan jag trösta er med att den som mår mest dåligt av det är jag själv.

Så var det sagt. Jag ber ödmjukast om ursäkt ifall någon har retat upp sig. Stressa av, ta en grogg, tänk på hjärtat.

Kramar!

Grattis!

Orhan Pamuk, som tilldelats årets Nobelpris i litteratur. Tyvärr arbetade jag då Horace offentliggjorde pristagaren, men efter att ha sett framträdandet i efterhand så kan jag bara konstatera att motiveringen var lika klar och konkret som vanligt (eeh.. eller något).

Om själva pristagaren kan jag tyvärr inte säga så mycket, förutom att det är första gången som en för mig tämligen välkänd författare får priset. Dock har jag tyvärr inte läst något av Pamuk, men för bara en vecka sedan var jag ytterst nära att låna hans bok Snö på biblioteket. Tyvärr valde jag att istället checka ut Elias Khourys Solens port, vilket grämer mig något. Det hade varit skoj att för en gångs skull ha läst en nobelpristagare innan han tilldelats priset. Givetvis håller jag nu alla tummar jag har för att Elias Khoury vinner nästa år. Det om något vore poetisk rättvisa.

Tjugofemårskris?

Var det det här jag ville? Sitta här för mig själv utan att åstadkomma något? Var det vad jag trodde att jag skulle göra när jag fyllde 25?

Man kanske borde...
startatidningöppnamusikklubbskrivaenromanelleråtminstoneennovellsamlingpluggatilljournalist
flyttautomlandsöppnakrogordnamedläxläsningsevärldenträffaenpresumtivlivskamratstartaförlag
blifotbollstränareblinågonformavtränarehittaettarbetesepåmerbrafilmföljamedbättreivadsom
händerivärldenläsamertränamerumgåsmermedfolkiallmänhet.

Fan, fan, fan.. man skulle vart tolv.