torsdag, november 24, 2005

Lämnat in

Jag har lämnat in. Inte så att jag har gått och avlidit alltså, men näst intill. Idag så tog jag mig äntligen i kragen och lämnade in min C-uppsats. Det är i och för sig inte den slutgiltiga versionen, min handledare kommer att maila mig med ändringar som han tycker bör göras, men fram till att det mailet anländer så kommer jag att känna mig väldigt, väldigt fri. Nu är det faktiskt läge för en Springsteen-box, men det troliga är att jag kommer att köpa en Martha Wainwright-biljett för pengarna istället. Just nu så krånglar tyvärr Ticnet, så det får vänta.


10 Höjdare

Filip och Fredrik kör sina 100 Höjdare på Kanal 5. Jag har sett ett par avsnitt och det har ibland varit riktigt roligt. Eftersom de har nått sådan framgång så har jag bestämt mig för att ha min egen version; 10 höjdare, de 10 roligaste ögonblicken i mitt eller i någon närståendes liv. En höjdare om dagen kommer att presenteras, tills en vinnare slutligen koras om en dryg vecka.


10. Jörgen skäller ut en stackars indisk tjej på en supermarket i Trichy.

Jörgen är ungefär lika lång som jag, det vill säga 197 centimeter. Han ger dessutom, trots att han i själva verket är en mycket snäll människa, lätt ett farligt intryck. Då vi efter flera dagars godisbrist äntligen tog oss till en indisk affär för att bunkra diverse godsaker så tyckte Jörgen själv att han blev trakasserad av en anställd i butiken som ville sälja diverse hårvårdsprodukter (vilket gör det hela ännu roligare, eftersom Jörgen inte har något hår).
Den här tjejen, som väl var ungefär 150 centimeter lång, talade varmt om alla förträffliga produkter de hade, allt medan Jörgen blev allt hungrigare och mer sugen på godis och snacks. Till slut lutade han sig helt sonika över tjejen, medan hon var mitt i en mening om hur glänsande håret skulle bli av just det schampot, och sa med kall och hård stämma:
"I tell you what. Why don't you show us where the potato chips are"
varpå den lilla tjejen förskrämt pekade på en hylla och blixtsnabbt försvann därifrån.

Ännu roligare blev det när Jörgen själv skulle försvara sig och berätta vad han egentligen hade sagt. Han menade nämligen på att butiksbiträdet hade sagt "you need this, you need this" om allting, varpå Jörgen då sagt:
"I tell you what. What we need is potato chips."

På vilket sätt gjorde det egentligen saken bättre?


Imorgon: Nummer 9.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hmm... Hon kanske var väldigt lättskrämd, den lilla indiskan? Det låter ju inte direkt som någonting man skulle bli helt vettskrämd av. Men situationen kanske kändes betydligt mer bisarr i verkligheten.

Det är lätt att spåra ur med indier i närheten...
Ser fram emot de kommande höjdarna!

Anonym sa...

Haha. Det där var kul. Med mina 156 cm över jorden kan jag nog förstå att hennes knäskålar skakade något när denna människa, nästan en halvmeter längre, lutar sig över henne och morrar.

Även jag ser fram emot resten av listan - ytterligare en anledning till att läsa din blogg.