10 Höjdare

8. Kalle kör över en igelkott med cykeln.

Vi, tre personer med några öl i kroppen, var på väg från Johan till någon nation i Uppsala. Eftersom alla i Uppsala cyklar hela tiden så ville vi naturligtvis inte vara sämre, utan även vi använde oss av detta fortskaffningsmedel. Plötsligt så uppenbarade sig en igelkott på vägen framför oss. Igelkottar är inte direkt blixtsnabba djur, så det tar den ett tag att passera vägen. Detta var ungefär vad som sades och inträffade sedan:

Johan: Oj! En igelkott. Akta! (svänger undan för igelkotten)
Mattias: Ja, titta. Akta igelkotten nu. (undviker igelkotten)
Kalle: Va?! Vart ska vi? Ska vi till höger? (Splatt)

Splattljudet som beskrivs i den sista parentesen är tyvärr ingen överdrift. Det var ganska exakt så det lät, och då visste vi alla att igelkotten gått en grym och för tidig död till mötes; alla utom Kalle. Han förnekade nämligen bestämt, först att han kört över det oskyldiga djuret, och sedan, när jag och Johan fått honom att inse att så faktiskt var fallet, att den var vid liv när han gjorde det. Det var hög klantfaktor redan från början, och nekandet gjorde inte direkt det hela mindre roligt. Kanske trodde han att polisen skulle ta in honom för styrfylla och kallblodigt mord på fridlyst djur.

Betänk även att en väg är väldigt, väldigt bred i förhållande till en igelkott och att ett cykeldäck är smalt både i förhållande till igelkotten och inte minst till vägen. Risken att en omedveten cykelroadkill ska inträffa torde alltså vara ganska liten. Det här bidrar förstås till humorn i det hela. Igelkotten skrattade dock inte.

Imorgon: nummer 7.