onsdag, november 02, 2005

Martha Wainwright

Den är här! Årets hittills bästa skiva har äntligen nått Sverige. Martha Wainwrights debutskiva med samma namn som hon själv inhandlades av mig idag. Jag har nu rätt länge haft skivan i form av mp3-filer i min dator, men det är ju inte riktigt samma sak som en fysisk skiva med fodral, booklet och allt. Dessutom innehåller den europeiska versionen tre extraspår. Jag tänkte försöka mig på en kort recension av bonusen:

Bring back my heart - Duett med Rufus. Finstämda gitarrplink och stråkar dominerar ljudbilden. Helt ok, men blek i jämförelse med de flesta övriga spåren på skivan. Dock alltid roligt med gästspel.

Baby - Bäst av extraspåren. Marthas röst får komma till sin rätt mest i den här låten. Dessutom ett väldigt tufft gitarrspel.

Dis, quand reviendras tu? - När man kommer från Montreal så verkar det vara nödvändigt att man ska visa att man behärskar det franska språket. Rufus Wainwright hade en fransk låt med sin senaste skiva och Martha jobbar likadant här. Låten i sig är bra, även om jag nu inte förstår texten.

Det slog mig precis förresten; undrar om Martha Wainwright har koll på Ali Gerba. Han spelade ju i Montreal förut. Måste fråga henne om jag får chansen att prata med henne i December.

Hur som helst. Alla borde köpa den här skivan, och alla borde gå på spelningen på Mondo i December. Martha förtjänar det och det gör ni också. Den kostar ynka 149 spänn på CDON, men är värd minst det dubbla om man jämför med mycket annat som släpps. Det här är som sagt årets hittills bästa, dock kommer den inte längre att vara det den 31 December. Om ett par veckor släpps nämligen Born to run i en tjock jubileumsversion med Live-DVD från 1975, på den tiden Bossen hade skägg. Den kommer att slå allt annat som släpps med hästlängder, jag längtar redan.

Årets hittills bästa skivor (som jag hört):

1. Martha Wainwright - Martha Wainwright
2. Rufus Wainwright - Want two
3. Moneybrother - To die alone

Tyvärr platsar inga fler på listan just nu, inte ens Springsteen eller Krippe Åström har nått upp till förväntade höjder, även om Telling lies är helt genial.

Har jag missat något? Ska man inte svara på mail längre?

Inga kommentarer: