Pensionärsgodis

Hur kommer det sig att man tycker om olika slags godis beroende på vilken generation man tillhör? Jag har knappt någonsin sett en person över 50 år köpa en Snickers eller en Twix. Ungefär så här kan jag tänka mig att godispreferenserna ser ut i olika åldrar:


5-20: Snickers, Twix, gelégodis
20-35: sura nappar, saltlakrits, mörk choklad
35-50: choklad med nötter, winegums
50+: Bridgeblandning, godtycklig spritfylld choklad


Bridgeblandning är det mest utpräglade pensionärsgodis jag vet. Man skulle kunna tro att blandningens existens var lika hotad som Skottes, om det inte var för det faktum att var och varannan pensionär har minst ett par påsar hemma i skafferiet. Varför just Bridgeblandning? Kan det ha att göra med att det är ett godis som är lätt att hälla upp i en skål och bjuda
på vid eventuella besök?

För övrigt kommer jag ihåg när Twix hette Raider, jag förstår inte namnbytet. Den allra bästa perioden var i slutskedet av Raider-epoken, då texten "Internationally known as Twix" fanns att läsa på omslagspapperet. Förpackningen såg exakt likadan ut som utomlands, med skillnad för namnet som bokstäverna formade. Snacka om att underskatta utländska turisters
intelligens.