Chokladmysteriet

Eftersom jag är en notorisk chokladmissbrukare så brukar jag ganska ofta sluta framför godishyllan när jag är och handlar. En yoghurt, några tomater, ett paket knäckebröd och en chokladkaka är ingen ovanlig kombination i min varukorg. Oftast blir det vanlig mjölkchoklad, ibland blir det någon slags bit som Snickers eller Twix. Alla jag känner jobbar likadant. Snickers, Twix, eventuellt Bounty eller Mars. Det underliga är att det även finns andra sorter i godishyllan, sorter som hjärnan automatiskt tycks sortera bort. Den sort jag främst tänker på är Skotte - mörk choklad med russin - men även Pigall sorterar jag in här.

Jag förstår inte varför de här sorterna fortfarande finns kvar i sortimentet, finns det någon enda människa som köper Skotte? Okej, jag kan föreställa mig att tant Agda, 94 år, kanske har det som favoritgodis, men så vitt jag vet så finns det ingen lag om att allas intressen på chokladfronten måste tillgodoses. Med andra ord så borde sorter som inte är tillräckligt populära ganska snabbt rensas bort från hyllorna. Slutsatsen blir alltså att det trots allt måste finnas tillräckligt många människor som köper Skotte för att tillverkaren ska ha ett intresse av att fortsätta tillverka den; så var finns alla de här skotteälskarna? Är de kanske som porrköparna, så att de skamset och diskret snabbt smusslar ner sin chokladbit i innerfickan, eller är de möjligen koncentrerade till en enda stad, där jag aldrig har varit? Kan det vara så att 95% av Sveriges skottekonsumtion sker i Karlskrona? Om någon har svaret på vilka de mystiska skotteköparna är så vore jag tacksam för att få veta mer om det.

Om Skotte faktiskt skulle försvinna så är jag övertygad om att det om tio år skulle finnas en uppsjö av människor som hävdade att Skotte faktiskt var deras favoritgodis och att det var en stor skandal att företaget slutade med den. Det finns gamla gubbar även i godisvärlden.