tisdag, september 18, 2007

L.A. here I come?

Min dygnsrytm är helt ställd på ända. För att exemplifiera vad jag menar kommer här en helt vanlig dag de senaste 14 dagarna:

  • 08:00 - Uppstigning (om så krävs. Om inte sker detta runt 11:00 istället.)
  • 09:00-17:00 - Skolarbete, eller försök till detta. Påtaglig trötthet.
  • 17:00-23:00 - Slappande, ofta kombinerat med tupplurar av längre eller kortare art.
  • 23:00-02:00 - Pigg som en mört.

Det här är inte alls bra. Jag kommer just nu bara på två bra lösningar på problemet: antingen strukturera dagarna på ett tydligt sätt, eller flytta till Japan eller Los Angeles, där jag skulle ligga i fas med mina medmänniskor. Alternativ två låter egentligen mer lockande, men jag tror att alternativ ett, på grund av sin enkelhet, måste bli förstavalet.Tyvärr, bör jag kanske tillägga.

Men, å andra sidan. Jag trivs ganska bra här också. Bara de här draculatendenserna kunde upphöra.



måndag, september 17, 2007

Jag litar på staten

Strax efter midnatt...
Jag kan inte påstå att jag känner mig särskilt trött.
Det har varit lite si och så med den här bloggen på sistone, men jag gör ett nytt försök. Någon gång ska man väl kunna få styrsel på saker och ting.

När man ändå talar om styrsel...

Ska det vara så här? Är det ett sådant här liv man ska leva när man är 25 år? Ska man vakna varenda söndag med tungt huvud och ännu tyngre tankar, bara för att man inte kan hitta vettigare saker att göra en lördagkväll än att gå på krogen?

Igår var jag förvisso ursäktad; då var det en riktig fest. Men det är ett återkommande mönster. Ett virrvarr av diverse sena nätter, alkoholhaltiga drycker och allmänt ansvarslöst leverne.

Dock: vad fasen spelar det för roll? Jag fyller 26 om några månader. Då ryker ungdomsrabatten på SJ, så det är kanske där gränsen går. Den gyllene mellan ungdoms- och vuxenliv; huggen i sten av Statens Järnvägar. Varför skulle de ljuga? Varför skulle ett statligt företag vara så grymma?

Svaret är naturligtvis: det skulle de inte. Därför kan jag fortsätta fram till mitten av december. Jag orkar fan inte ha någon ångest längre.
Åtminstone inte förrän nästa söndag.