Travesti

Sträng kyla -
vit snö
lyser på taken

I juletid

Hon finns många hundra mil ifrån mig
hennes dofter sprids i mina minnen
tid och rum smälts samman till en enhet
hopp om försoning

väntar ständigt på mig, men jag tvekar
viljan att förklara söker hörnet
mörkret börjar sluta sig kring modet
vildsint det kväver

tron på hennes vetskap om min kärlek
tankarna har plötsligt slutas andas
lungfunktionen uppehålls av minnen
tystnaden talar.

Urban life

I

Skyskraporna tornar upp sig.
Avbilder av berg, skapade av (människor) och stål.
Jag ser mister Nikolas lämna sin bostad, men för mig är han inte mr. Nikolas. Bara ännu en främling.

II

Staden kryllar av dem:
Människor som förlorat sin individualitet.
Individer som förlorat sin mänsklighet.
Omänskliga icke-individer.


Och jag själv; betraktaren - som ser på dem alla genom en objektiv lins. Som själv, genom min påstådda objektivitet tappat alla spår av mänsklighet.

III

Subjektiviteten - personen - förintas av västvärldens likriktning.

Italien

Osynliga gondoler glider
på Ljungans frusna vatten

Ett fruset hjärta klappar
i takt till saltstänkta vågors brus.

Tankarna slår bakut i sina bås
av längtan efter befrielse

Gondolerna glider långsamt bort

Verkligheten avlägger visit
beväpnad med tredubbla lås.

Flum

Det skulle varit du och jag.

Drömmarna är levande, men tar död på mig.

Ett anslag, ett lätt ackord.

Det låter rött.
I drömmen: kyssar. De fuktar mina läppar men torkar ut min själ.

Röda tankar; absorberas av sanden.

Tjugosex

Om mindre än ett dygn.
Tjugosex
26

När Bruce Springsteen var 26 släppte han Born to Run.
Smaka på Thunder road, Jungleland, Night...

Nick Drake var 22(!) när Bryter Layter kom ut.. världens bästa album.

ZLatan är 26 i detta nu, say no more...

Men det kanske sjukaste av allt: Thomas Mann kom ut med Buddenbrooks när han var 26. Det slog mig igår. Enligt allt vad min erfarenhet av livet säger mig så ska man inte kunna skriva en maffig, fiktiv släktkrönika som omfattar nästan 700 sidor vid min ålder. Det trotsar all logik.

Det blir ett hårt år om jag ska upp till samma nivåer. Som det känns just nu blir det nog inget Nobelpris.


Per Joar alltså. Jag dömer ingen förrän efter ett par matcher.

One more cup of coffee...

Det var när jag bryggde kaffe tidigare idag som det slog mig:
Kaffet smakar inte lika gott i mina trista, blå IKEA-koppar som det gjorde i min förra kaffemugg. En mörkblå mugg med Josh Rouse-motiv, inhandlad på en konsert i Uppsala. Nu finns den inte mer. Sönderslagen i fyllan och villan, och kaffet blir sig aldrig likt.


Jag har inga pengar; som vanligt. Försöker tänka att det kanske blir bättre framöver, att man måste härda ut nu i ungdomen för att få det bättre ställt längre fram i livet.
Men vad fan...
Det är ju nu jag skulle kunna göra något vettigt för slantarna. Åka på festivaler, långa resor, köpa musikinstrument och intressanta böcker.
Vid 40- 50-årsåldern blir folk med pengar ändå bara småborgerliga. Det är min största skräck: att börja klä mig i kostym, köra en flådig BMW och tycka att det bästa med livet är att ha trevliga middagsbjudningar där man talar om firman och ekonomin, går på violinkonserter och tycker att det är bra om barnen gifter sig med anständigt, hyggligt folk med ordnad ekonomi.

Fy fan! Jag är redan livrädd.

Rosebud...

We're not in Kansas anymore

Den här dagen har börjat bättre än någon har gjort på länge. Ett samspel av olika faktorer ligger bakom detta:

• Jag har faktiskt fått åtta timmars sömn inatt. Relativt utsövd med andra ord.
• GIF värvar Robert Mambo Mumba OCH Billy Berntsson. Dessutom sägs det att det ska mycket till om Micke Lustig försvinner innan sommaren.
• Rufus does Garland: karln är ett geni, en showman av sällan skådat slag. Han kommer att kunna nämnas i samma andetag som Sinatra ganska snart, jag är övertygad.

Men... varför ska folk vara så konstiga? Jag vill ogärna behöva behandla folk illa för att slippa leva ensam resten av livet. Ska det vara så svårt? Förändring måste till.. nu!

Och vad kom den där sista pricken ifrån? Jag får inte bort den. På det sättet är den är alldeles för lik en dålig tanke

Slösa inte för mycket energi Yoyo. Jag gillar dig.


Oh, do it again.
I may cry no, no, no, no, no, but do it again.

Onsdag kväll

Bob Dylan på stereon.

Jag gråter.

...som silvret hos pantlånaren.

Fader vår

Min nattliga sömn giv mig inatt, och förlåt mig mina funderingar...
... det här håller inte längre. Har inte haft en vettig sömn på fjorton dagar. Sitter som en zombie på prakiken och tvivlar på att det ger något bra intryck.
Ett skämt, ett leende; men som kontrast ögonlock så tunga att all vilja går åt till att hålla dem uppe. Undrar just vad det ger för intryck?


Vad är det som händer? Det var ju det här som absolut inte fick ske. Nödbroms, någon?

Efter festen

Rutin kommer uppenbarligen inte automatiskt med ålder. Inneskor i påse, ingen alkohol efter midnatt... rent tankemässigt blev jag utklassad av personer som är yngre än jag. Var har de lärt sig? Jag anmäler mig!

Man mår som man förtjänar sägs det. Jag vet inte riktigt vad jag har gjort för att förtjäna det här? Något helgon har jag väl aldrig varit, men det här är ju snudd på löjligt.


Jag menade vartenda ord jag skrev, men jag kunde kanske ha formulerat mig lite bättre. Förvisso en paradox, eftersom orden är en förutsättning för formuleringen, men du förstår hur jag menar.

Nu är det slutsjunget.
Tolka det som ni vill.

Ikaros

Låt barnen få syssla med det de vill; en devis som är noga åtlydd av de flesta nuförtiden.

Skitsnack.

Jag fick syssla med vad jag ville; nu kan jag ingenting. Först nu.. flera år senare förstår jag vilken glädje jag kunde ha haft av att lära mig instrument, idrotter, skådespel... jag kunde ha stuckit ut, skiljt mig från mängden.

Mina barn ska pressas stenhårt. De kommer att hata mig i femton år, sedan älska mig resten av sina liv. Dörrar, portar, portaler kommer att öppnas för dem.

Förverkliga sig själv genom sina barn... flyg inte för nära solen bara, den bränns. Men jag klarar ett tungt fall om jag senare kan få dig att smälta som vax.

Det sägs att jag sticker ut trots allt. Kanske det.. jag vet ingen som klagar så mycket åtminstone. Snälla, hata mig inte för det, jag behöver det just nu.


Med blid och livlig värma
Inget nytt under solen