Rockbjörnen

Nu är det tydligen dags igen för Aftonbladets årliga musikpris Rockbjörnen att delas ut. Eftersom Rockbjörnen är ett folkets pris kan man nu gå in och nominera sina favoriter på Aftonbladets hemsida. Det här är precis vad jag just har gjort. Eftersom det känns som att det har varit ett ganska svagt musikår (antingen det, eller så har jag inte lyssnat ordentligt) så var det ganska lätt att välja på de flesta poster, vissa var dock lite lurigare. Så här har jag röstat:

Årets svenska kvinnliga artist - Ane Brun
Jag vet att hon egentligen inte är från Sverige, men hon passerar nog som svensk i omröstningen. Det fanns helt enkelt ingen annan rimlig kandidat att rösta på.

Årets svenska manliga artist - Moneybrother
Ganska givet här också. Det var åtminstone det namn som först dök upp i mitt huvud, och det har inte dykt upp så många andra efteråt heller. Kristofer Åström möjlig kombatant.

Årets svenska grupp - The Barbwires
The Barbwires borde alltid bli årets svenska grupp. Nu blir de inte det, Kent vinner den här kategorin lika säkert som amen i kyrkan. Därför känns just den här kategorin ganska meningslös att rösta i, ungefär som att rösta på socialisterna i det amerikanska presidentvalet.

Årets svenska låt - Blow him back into my arms
Återigen. Den enda som skulle kunna tävla med Moneybrothers pampfestival är Kristofer Åström med Telling lies, men jag kände att jag ville rösta på en låt som faktiskt har chansen att bli nominerad.

Årets svenska skiva - To die alone
Moneybrother igen. Lite tråkigt kanske, men den här skivan är strået vassare än Ane Bruns A temporary dive som kommer på en hedrande andraplats.

Årets svenska nykomling - Lars Bygdén
Har inte ens hört skivan, bara EP:n som kom i somras. Mest ett inslag av lokalpatriotism och att det faktiskt inte fanns någon enda vettig motkandidat. Jag vägrar rösta på Suburban kids.

Årets utländska artist - Martha Wainwright
Kommentar överflödig

Årets utländska grupp - The White stripes
Nya skivan är inte alls lika bra som den föregående Elephant, men än håller de stilen åtminstone så pass mycket så att det räcker för att de ska få min röst, inte minst när Franz Ferdinands uppföljare var något av en besvikelse.

Årets utländska låt - G.P.T.
Det här var nog det svåraste valet faktiskt. Till slut stod det ändå mellan Martha Wainwrights G.P.T. och storebror Rufus The art teacher. Eftersom ingen av dessa ändå kommer att ha en suck att gå till final så spelar valet mindre roll, egentligen är de kanske likvärdiga.

Årets utländska skiva - Martha Wainwright
Kommentar överflödig