Här kommer alla känslorna...

Kommer ni ihåg historielektionerna på högstadiet, när man fick lära sig om Första Världskriget? Enligt läraren så skulle det finnas två sidor som stod mot varandra (något av en förutsättning för ett krig), ententen och alliansen. De senaste dagarna har jag gått runt och funderat på vilka som faktiskt ingick i den där trippelalliansen (ja, det är konstigt, jag vet). Jag kom fram till att det var Tyskland och Österrike-Ungern, men det tredje landet i den där trippeln lyckades jag inte plocka fram ur minnet. Efter lite forskning på området så har jag sedermera kommit fram till att det är bluff alltihop. Den information man fick på högstadiet stämmer inte, Italien var nämligen med i en försvarsallians före kriget, men då det började så åberopade de neutralitet med motiveringen att deras allierade var angripare snarare än angripna. Jag känner mig lurad. Finns det mer som inte är sant? Hela min världsuppfattning har ställts på ända och om den här typen av informationsförvrängning fortfarande pågår i svenska grundskolor så kräver jag att de slutar upp snarast möjligt.


Igår var det fest. Jag klädde aldrig ut mig till Jan Halvor, det hade kanske fungerat men risken är att det faktiskt hade blivit lite för läskigt. Dessutom är det oklart om jag någonsin hade kunnat se mig själv i spegeln igen efteråt, så det fick bli bratkostymering istället. Brats är också ganska läskiga, även om de inte kan åstadkomma tillnärmelsevis lika stora skador som den gamle Gif-tränaren. Dessutom finns ett effektivt sätt att ta kål på dem: Vampyrer kräver en påle i hjärtat, för brats är det bara att strypa tillgångarna till pappas konto så får de inom ett par dagar slut på hårvax och då lär de väl smälta eller motsvarande kan jag tänka mig.


Mest lyssnade skiva: Fortfarande Martha Wainwright, även om Born to run börjar knappa in.

De bästa låtarna på Marthas skiva:
1. G.P.T
2. These flowers
3. Factory
4. Bloody mother fucking asshole
5. Far away

De här låtarna är geniala, de andra nio är bara fantastiska.


Gårdagens fest var fin. Det var inte så många man kände där, men jag gjorde mitt bästa för att faktiskt prata med människor som jag inte kände. Ewa hade gjort bål i mängder, vilket naturligtvis underlättade socialiseringsprocessen en hel del. Glamourprinsessan Karolina Lassbo var också där. Hennes blogg är helt gigantisk, hon är i princip kändis. Det var förstås bättre förr när det var en indieblogg, nu har hon sålt sig. Hon hade i alla fall ansträngt sig med sin kostym, det var nåt slags bunnykör (inte kör som i Så som i himmelen, utan kör med tje-ljud). Det var fint av henne att lägga ner lite tid på det där med utklädnaden tycker jag, det var lite si och så med det på vissa håll. Hennes dräkt var i alla fall den klart bästa.
Det blev mycket skrivet nu, men det finns inte så mycket att pyssla med så här på morgonkvisten. Jag ska ta en långpromenad nu och se om det kan få mig att känna mig som en åtminstone något bättre människa.

Jävla historiebildsförvrängande högstadielärare. Jag litar inte på någon längre, inte någon.