Enquist tappar

De böcker jag tidigare har läst av Per Olof Enquist, Musikanternas uttåg och Lewis resa, har varit fantastiska läsupplevelser. Jag har alltid haft honom som en kandidat till Nobelpriset, inte för att jag har särskilt bra koll på alla författare som är aktuella, men för att han håller minst lika hög klass som flera av de pristagare som jag har läst någonting av. Tyvärr är Boken om Blanche och Marie inte en roman som lär stärka hans aktier hos akademien. Den här romanen var nominerad till Augustpriset förra året, som jag ser det så finns det tre möjliga förklaringar till detta:

1. Enquist blev nominerad på gamla meriter.
2. Litteraturklimatet i Sverige är svalt till iskallt.
3. Jag har inte fattat ett dugg.

Jag tycker nämligen att den här romanen är ganska dålig. Det är alldeles för mycket dravel och egna noteringar. Samtidigt som författaren berättar historien om Blanche Wittman och Marie Curie så slänger han ständigt in egna kommentarer, något som enligt mig inte tillför berättelsen någonting, utan snarare endast bidrar till att förvirra läsaren. Visst är språket poetiskt och vackert, men jag anser ändå att fokus bör ligga på berättelsen i sig. Ett vackert språk kan göra en bra berättelse bättre, men det kan inte göra en dålig berättelse bra.

Bloggtoppen - Fem i topp:

1. Sandra -Betraktelser av vardagen på hög nivå.
2. Ninamy - Betraktelser av vardagen på nästan lika hög nivå. Lysande språk.
3. Rosa bloggen - Har haft en del fantastiska, dessutom till och från fotbollsrelaterade, inlägg.
4. Runkbloggen - Betraktelser av vardagen på ganska låg nivå, om man så säger.
5. Glamourbloggen - En salig blandning av allt mellan himmel och jord, ständigt i skimrande rosa.

Det är nog alldeles sant att alla människor tänker snart är det fredag redan på måndagen. Tyvärr tänker man också snart är det måndag redan på fredagen.