Nick Drake

Ibland blir jag bara trött på tystnaden som råder hemma och får för mig att slå på en skiva för att få lite liv i rummet. Det är dock inte alltid som jag är sugen på någon särskild musik eller artist. I sådana lägen slår jag i princip alltid på Bryter Layter med Nick Drake. Jag vet att den alltid kan leverera vad man vill ha: är man ledsen så fungerar den som tröst, är man glad så är den härligt, jazzigt svängig, är man trött så kan den vagga en till sömns. Hela albumet är ett enda stort mästerverk; det sköna blåset på Hazey Jane II, pianospelet på Poor boy, Drakes sång och gitarrspel på samtliga låtar, alla instrument och musiker kompletterar varandra på ett fantastiskt sätt och skapar det kanske bästa album jag någonsin hört. Nick Drake har spelat in två andra fantastiska album, men i mina öron är Bryter Layter klassen bättre än de båda andra. De enda skivor jag har hört som möjligtvis kan mäta sig är Bruce Springsteens Greetings from Asbury Park N.J och möjligen, möjligen Oasis (What's the story) Morning glory. Men egentligen kan nog inget av dem mäta sig med Nick Drakes Bryter Layter, världens bästa album.




Nick Drake ligger begravd i Tanworth-in-Arden strax utanför Birmingham. Om jag har vägarna förbi där någon gång ska jag titta förbi och lägga en blomma på hans grav, det är han värd.