Fitzcarraldo

Jag såg precis Fitzcarraldo. Jag har velat se den en längre tid nu, men igår så gjorde jag slag i saken och gick ner och lånade den på biblioteket. Den enda Herzogfilm jag tidigare sett var Aguirre, vilken i sanningens namn kunde vara ganska långtråkig vissa partier. I Fitzcarraldo märker man dock att både Herzog och Kinski verkar ha utvecklats. Klaus Kinski visar här på allvar att han gör skäl för allt gott jag hört om honom tidigare och att han verkligen är en fantastisk skådespelare. Speciellt slutscenen med Kinski ståendes på däck iklädd frack och rökandes på en jättecigarr är helt fantastisk. Dessutom är det alltid roligt att se människor med visioner och passioner.


Fitzcarraldo är beredd att arbeta hårt för att uppfylla sina drömmar, samtidigt som han ibland tycks tro att opera kan erbjuda en lösning på de allra svåraste problem. Man kan inte undgå att själv inspireras. Det är som Molly i filmen säger: "Det är bara de som drömmer som kan förflytta berg."

Det enda jag ville säga egentligen var att man måste prisa Klaus Kinski och att ni också borde se Fitzcarraldo, 150 minuters stor underhållning.