I det karga landskapet hade invånarna inte så mycket att göra. Dock fanns det en man vid namn Hagblom som satt på en ask. Så länge asken förblev oöppnad så fanns det åtminstone lite förströelse för stadens invånare. Det var inte alltid roligt och det var definitivt inte alltid vackert, men det var en sysselsättning.
Så en dag fick en man - låt oss kalla honom Halvor - tag på asken. Han öppnade asken och ut flög all världens jävelskap: stolpskott, skador, slutminuter, domare, kommunikationssvårigheter... men en sak lyckades Halvor hålla kvar i asken; hoppet.
Nu är det någon som har smugit sig in på Hagbloms kontor och öppnat asken en gång till, så nu är den alldeles tom. Förut fanns hoppet kvar, nu finns det bara stor tomhet. Det enda jag nu hoppas på (det är paradoxalt värre, jag är fullt medveten om det) är att Hagblom håller hårt i sin andra ask, den med signaturer i, och inte låter någon öppna den förrän han åtminstone har fått väldigt bra betalt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar