Fredag kväll

Fredag kväll.
Eller lördag morgon om man så vill.
Och här sitter jag.

Det finns stunder då jag känner mig som en dålig människa för att jag inte är ute och träffar vänner på fredag kväll. Just nu känner jag lite så, något av en vadfangörjaghär-känsla i maggropen. Frågan är bara om det är en vettig känsla? Varför är samhället så beskaffat att man inte ska kunna sitta hemma en fredag utan att behöva känna sig som en psykopateremit? Faktum är ju att alla mina nära vänner är upptagna på ett eller annat sätt och att jag alltså inte har något större val. Visst skulle jag kunna ringa runt till folk jag känner som jag inte umgås med annat än sporadiskt och då i sällskap med andra, men jag känner att de har sina egna primära umgängeskretsar och jag vill inte bara slå mig in i deras kärntrupp och skapa spänningar bland dem. Det finns säkert folk som inte tycker att det är särskilt konstigt att göra så, men jag är ganska säker på att jag också skulle tycka att det vore konstigt om någon av dem ringde till mig och frågade vad jag hade för mig. Jag skulle garanterat tycka att det var roligt, men samtidigt underligt.

Så jag sitter här. Jag har köpt en och en halv liter cola light och ägnar mig som bäst åt att spela igenom en massa vinylsinglar som jag inte har hört på länge. Är det en så dålig fredagkväll egentligen? Så döm mig då, men jag anser att det är det är samhället som borde förändras och inte vi stackare som drabbas av dess orimliga sociala regler.