Läskiga drömmar

Jag drömde en massa underligheter inatt. Det handlade mycket om missade bussar i alla tänkbara väderstreck och om folk som jag tycker mycket om som inte alls verkade tycka om mig. Det finns en logisk förklaring till det här och den kan lätt uttryckas i två bokstäver, Ö och L. Efter några timmar på lokal så fungerar inte hjärnan på det logiska vis man hoppas att den ska göra. Men tänk om, Gud förbjude, att jag gått och blivit siare. Det är av barn och fyllon man får höra sanningen, brukar det ju heta, även om det får en något ny innebörd i det här fallet. Jag måste vilket som ringa och höra så att allt verkligen är lugnt, annars kommer jag inte att få någon sinnesro.

Kvällen igår förflöt annars utan att något riktigt anmärkningsvärt hände. Jag fick i och för sig chansen att gratulera flickorna i Cat 5 till en bra spelning - kanske något att ha med på mitt CV
- men annars var det mest dricka öl och prata strunt. The story of my life.

Zlatan på läktaren, Jonson på topp. Jag vet inte jag. Personligen hade jag nog hellre sett Johan Elmander inne på planen, men Lagerbäck brukar ju veta vad han sysslar med, så det blir nog
bra.

Gårdagens spelning var för övrigt inte så bra. Mer en rolig grej. Att jag sedan sa till tjejerna att det faktiskt var "fantastiskt" är en helt annan sak. Så måste man ju säga, om inte annat av ren artighet. Men jag ger den tre av fem utan att för en enda sekund kunna motivera varför.