Nu är det inte roligt längre. Nomineringarna till Rockbjörnen är klara och jag fick med 1 (EN!) av dem som jag röstade på, nämligen Moneybrother som årets manliga artist. Jag känner mig helt oförmögen att rösta i finalomgången eftersom jag inte har hört nästan en enda av de nominerade. Är det mig det är fel på? Virtanen hävdar i alla fall att folket har gjort ett bra val i år, så eftersom jag är i princip obekant med finalisterna måste det väl vara så då, trist är det i alla fall. Även om jag nog förstod att Martha Wainwright knappast skulle nomineras till årets utländska artist så kunde väl åtminstone Rufus Wainwright eller Springsteen kunnat bli det? Men icke. Gwen Stefani, James Blunt, Kelly Clarkson... vad är det för jävla lirare? Madonna och Robbie Williams känner jag förvisso till bättre, men mer tack vara spaltmeter i kvällstidningarna än genom att jag faktiskt har lyssnat på deras låtar. Robbie hade sin karriärs höjdpunkt med storbandsskivan som kom för några år sedan, så jag kan inte förstå varför han ens försöker toppa det.
Och detta Kent. Jag är så trött på Kent. De har säkert roligt själva i och för sig, nu när de har lyckats lura halva befolkningen. Först släppte de en bunt album som faktiskt var riktigt bra, men sedan, när de väl lyckats bygga upp en trogen krets av fans så började de antingen få allvarlig hybris eller också ville de bara skoja lite. Det började på allvar i våras när de verkligen lyckades få skivbolaget att gå med på namnet Du och jag Döden, som osökt bara för tankarna till Emil i Lönneberga och hans mysstunder med drängen Alfred: Du och jag Alfred. Det fortsatte dessutom nu i höst när de faktiskt lyckades toppa det namnet med den nya EP:n The hjärta & smärta EP. Till råga på allt så skriver de texter som är mer obegripliga än om Rilke och Tranströmer skulle ha delat på en flaska absinthe. Men de kommer vilket som att ta hem åtminstone två Rockbjörnar, gå upp och hålla något underligt tacktal och sedan åka hem och skratta åt att folk faktiskt går på vad som helst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Haha... James Blunt och Kelly Clarkson har du aldrig hört talas om, men Rilke och Tranströmer verkar du kunna som rinnande vatten. Ibland är du nästan obehagligt rödvinsintellektuell...
Madonna rockar!
Känner mig tvungen att påpeka att vi _inte_ har julgardiner! Vi har röda gardiner jämt. Det kanske tar ner Disneykänslan något? Vi åker också till S-vall på kvällen den 22:a... Ska blir riktigt skönt faktiskt.
jävla blunt. trubbig är vad han är. som bäst.
Skicka en kommentar