Året 2005 är snart till ända och därmed är det på sin plats att se vad som mest förgyllde vardagen under de gångna 365 dagarna.
Årets bästa
Skivor:
1. Martha Wainwright - Martha Wainwright
2. Rufus Wainwright - Want Two
3. Ane Brun - A Temporary Dive
4. Moneyrother - To Die Alone
5. The White Stripes - Get Behind Me Satan
6. Architecture in Helsinki - In Case we Die
7. Kristofer Åström - So Much for Staying Alive
8. Art Brut - Bang Bang Rock'n'roll
9. Hägga - Bojsenburg
10. Laleh - Laleh
Böcker (som jag läst under året. Jag har inte läst tio böcker från 2005. Så rik är jag nämligen inte.)
1. Jeffrey Euginides - Middlesex
2. Per Hagman - Att komma hem ska vara en schlager
3. Michael Cunningham - Timmarna
4. Mats Hård - Konsten att förlora
5. Edward P. Jones - The Known World
Filmer (väldigt godtyckligt. oklart om alla kom i år.)
1. Sideways
2. Undergången
3. Gosskören
4. Wallace & Gromit - Varulvskaninens förbannelse
5. It's all Gone Pete Tong
Där har ni det. Jag har förmodligen glömt hälften, men det är inte mycket att göra åt nu. Nu är det istället dags att börja lägga fokus mot infirandet av ett nytt år, ett som förhoppningsvis rymmer än mer roligheter.
lördag, december 31, 2005
onsdag, december 28, 2005
Skrivkramp
Jag har skrivkramp.
Det gör inte ont, möjligen lite i själen bara. Jag har dessutom idétorka, den hänger som lite ihop med skrivkrampen. Men det är synd att klaga, jag lever ju och har hälsan.
Jag tänkte göra en topplista över årets bästa filmer, men det är ju så svårt att veta vilka filmer som faktiskt kom i år. Nästan alla filmer jag tänkt på har visat sig vara från 2004, så jag får återkomma. Men det sker före nyårsafton.
Det gör inte ont, möjligen lite i själen bara. Jag har dessutom idétorka, den hänger som lite ihop med skrivkrampen. Men det är synd att klaga, jag lever ju och har hälsan.
Jag tänkte göra en topplista över årets bästa filmer, men det är ju så svårt att veta vilka filmer som faktiskt kom i år. Nästan alla filmer jag tänkt på har visat sig vara från 2004, så jag får återkomma. Men det sker före nyårsafton.
lördag, december 24, 2005
God Jul
Ho Ho HoDagens låttips:
Jussi Björling - O helga natt
$1000 Playboys - A Very Special Christmas
The Pogues - Fairytale of New York
Weird Al Yankovic - The Night Santa Went Crazy
Tommy Körberg - Gläns över sjö och strand
Film:
Scrooged med Bill Murray. Förr om jularna brukade den alltid sändas i TV, men jag har inte sett något om den i år. Om den finns att få tag i på annat sätt kan det däremot lätt vara värt ett par timmar.
Kalle Anka och hans vänner
Ta det lugnt med glöggen.
fredag, december 23, 2005
En legend tar farväl
Serietidningen Buster har lagts ner på grund av bristande läsarintresse. Kulturskymning!
Vad läser egentligen dagens ungdomar för serier. Jag hade sjuka mängder Kalle Anka och Buster när jag var yngre, min lillebror har nog inte en enda tidning.
Det kanske var lika bra det som hände i och för sig. Jag bläddrade i en Buster för 3-4 år sedan och såg att den var i färg. Det såg inte riktigt klokt ut. Idrottsserier gör sig uppenbarligen bäst i svartvitt. Rovers United var nog den bästa serien förresten, tänk så många profiler de hade i sitt lag: Terry Evans, Alex Jones, Benny Grainger, Josh Tee, Charlie Barr m.fl Är det förresten någon som kommer ihåg vad managern hette? Han som var spelare först, men sadlade om till manager på senare år. Åshöjden i serietidningsform var också en höjdare, dessutom fick man fina miniposters med i alla nummer, säg den tidning som har sådant nuförtiden.
Det var, tamejfan, bättre förr.
Vad läser egentligen dagens ungdomar för serier. Jag hade sjuka mängder Kalle Anka och Buster när jag var yngre, min lillebror har nog inte en enda tidning.
Det kanske var lika bra det som hände i och för sig. Jag bläddrade i en Buster för 3-4 år sedan och såg att den var i färg. Det såg inte riktigt klokt ut. Idrottsserier gör sig uppenbarligen bäst i svartvitt. Rovers United var nog den bästa serien förresten, tänk så många profiler de hade i sitt lag: Terry Evans, Alex Jones, Benny Grainger, Josh Tee, Charlie Barr m.fl Är det förresten någon som kommer ihåg vad managern hette? Han som var spelare först, men sadlade om till manager på senare år. Åshöjden i serietidningsform var också en höjdare, dessutom fick man fina miniposters med i alla nummer, säg den tidning som har sådant nuförtiden.
Det var, tamejfan, bättre förr.
torsdag, december 22, 2005
Chokladmysteriet, del 2.
Alla har väl sett den exceptionellt roliga Alladinreklamen. "Vi brukar först börja med att äta mat" osv. En sak som slog mig när jag såg den reklamen för ungefär hundrade gången i år var att de två chokladbitar som lämnades kvar i asken var de beryktat osmakliga Körsbär i likör. Det är de här och Romrussin som är de minst omtyckta bitarna i Alladinaskarna, väldigt få skulle sörja om de försvann och ersattes med några läckra nougat- eller nötchokladbitar. Reklamen visar till och med att inte ens Alladinproducenterna själva tycks ha speciellt mycket till övers för bitarna. Varför byter de inte bara ut dem? Skotte och Körsbär i likör finns fortfarande kvar på marknaden. Jag tror att Kungen tycker om dem, det är den enda rimliga förklaringen.
Jag kom precis hem till mamma och pappa i Sundsvall. Ett mörkt, tomt hus och en skällande hund var allt som mötte mig. Var är alla människor? Sistaminutenhandel månne?
Jag kom precis hem till mamma och pappa i Sundsvall. Ett mörkt, tomt hus och en skällande hund var allt som mötte mig. Var är alla människor? Sistaminutenhandel månne?
onsdag, december 21, 2005
HTML?
Det finns ingen HTML-editor inbyggd här. Den är borta. Det är därför jag inte har skrivit någonting på ett tag. Jag kan nämligen inte koda själv. Möjligen kan jag göra så här: Tjock stil. Brie/salami. Hejpåre.
Jag återkommer när editorn gör det.
Jag återkommer när editorn gör det.
söndag, december 18, 2005
Tomten kommer tidigt i år
Paolo di Canio. Vilken jävla tomte. Någon borde tala om för honom att det är förbannat klyschigt att vara högerextremist och spela i Lazio.
Andra klyschor:
Håkan Mild - Go gubbe i Göteborg
Ingmar Stenmark - Väldigt tystlåten norrlänning
Pete Doherty - Lite väl rockmytig rockstjärna
Andra klyschor:
Håkan Mild - Go gubbe i Göteborg
Ingmar Stenmark - Väldigt tystlåten norrlänning
Pete Doherty - Lite väl rockmytig rockstjärna
Tråk-David
Igår skrev jag om en av de stora nutida flickidolerna; Robbie Williams. Att just han är tjejernas idol är för mig fullt rimligt. Han är både snygg, rapp i käften och har bra sångröst. En annan flickfavorit är David Beckham. Varför´just han är så populär har jag däremot svårare att förstå. Han har visserligen en del förtjänster genom sitt utseende, men sen då? En gudabenådad högerfot. So what? De allra flesta av hans beundrare är inte direkt några fotbollshulliganer.
Har ni förresten hört när han pratar? Det har knappt jag heller. Karln har varit megakändis i 10 års tid utan att ha sagt ett ord till någon. Han verkar närmast sjukligt blyg, Englands svar på Ingmar Stenmark. Sjunga kan han nog inte heller, men det vet jag faktiskt ingenting om.
När Beckham har slutat med fotbollen så kommer han nog att köpa ett stort slott på någon enslig plats, gärna en ö, och sedan sitta där och trycka för sig själv. Ingmar Stenmark var åtminstone lite nydanande på sin tid, Beckham känns bara tråkig.
Slutsats: Det var bättre förr.
Har ni förresten hört när han pratar? Det har knappt jag heller. Karln har varit megakändis i 10 års tid utan att ha sagt ett ord till någon. Han verkar närmast sjukligt blyg, Englands svar på Ingmar Stenmark. Sjunga kan han nog inte heller, men det vet jag faktiskt ingenting om.
När Beckham har slutat med fotbollen så kommer han nog att köpa ett stort slott på någon enslig plats, gärna en ö, och sedan sitta där och trycka för sig själv. Ingmar Stenmark var åtminstone lite nydanande på sin tid, Beckham känns bara tråkig.
Slutsats: Det var bättre förr.
lördag, december 17, 2005
Förr var det annat
När jag någon gång stöter på någon av farmors eller mormors kompisar så måste de naturligtvis kommentera min längd. Jag får alltid frågor om hur lång jag är (svaret är 197 cm) från de rara tanterna. De brukar även lägga in reflexioner om att det är stiligt med långa karlar. Alla kvinnor över 60 år verkar tycka att långa män är det hetaste som finns. Det bör rimligtvis betyda att om jag hade varit ung på 30- eller 40-talet så hade flickorna flockats kring mig. Jag hade bara behövt visa mig där på dansbanan eller var de nu roade sig, så hade jag varit hemma. Den tiden är tyvärr förbi.
Nuförtiden struntar kvinnorna blankt i männens längd (putslustiga kommentarer undanbedes, jag vet precis vad jag just har skrivit). Otur för mig, med andra ord. Jag vet inte vad som gäller istället, men det verkar som att man ska vara ungefär som Robbie Williams, han verkar mäkta populär. Skillnader mellan mig och Robbie är:
•Jag ser inte ut som Robbie Williams. Liknar honom inte ett dugg faktiskt.
•Jag kan inte sjunga som Robbie Williams.
•Jag kan absolut inte prata som Robbie Williams, vilket det i och för sig inte är många som kan. Han måste vara den kändis som pratar absolut mest. Om jag satt i ett rum med Robbie så skulle jag vara trött i öronen på några minuter.
Okej. Robbie är charmig. Han ser bra ut, han kan sjunga som en gud och han har talets gåva (även om han fått lite för mycket av den). Tjejerna gillar honom, förståeligt. Hade de gillat honom även om han varit längre?
Fan! Vilka kriterier gäller egentligen? Det finns inga basketspelare som är sexsymboler, inte i Sverige i alla fall.
Slutsats: Det var bättre förr.
Nuförtiden struntar kvinnorna blankt i männens längd (putslustiga kommentarer undanbedes, jag vet precis vad jag just har skrivit). Otur för mig, med andra ord. Jag vet inte vad som gäller istället, men det verkar som att man ska vara ungefär som Robbie Williams, han verkar mäkta populär. Skillnader mellan mig och Robbie är:
•Jag ser inte ut som Robbie Williams. Liknar honom inte ett dugg faktiskt.
•Jag kan inte sjunga som Robbie Williams.
•Jag kan absolut inte prata som Robbie Williams, vilket det i och för sig inte är många som kan. Han måste vara den kändis som pratar absolut mest. Om jag satt i ett rum med Robbie så skulle jag vara trött i öronen på några minuter.
Okej. Robbie är charmig. Han ser bra ut, han kan sjunga som en gud och han har talets gåva (även om han fått lite för mycket av den). Tjejerna gillar honom, förståeligt. Hade de gillat honom även om han varit längre?
Fan! Vilka kriterier gäller egentligen? Det finns inga basketspelare som är sexsymboler, inte i Sverige i alla fall.
Slutsats: Det var bättre förr.
Nattgäst
Jag var på fest igår. Eftersom jag hade druckit några öl så glömde jag att låsa min dörr när jag kom hem på natten. Ingen direkt skada skedd kan man tycka, jag har glömt både nyckeln i dörren och att låsa förr, eftersom jag bor i korridor så är det ändå två andra dörrar som måste forceras innan man får tillträde till min egen.
Men: Jag vaknade plötsligt imorse av att någon reste sig ur min soffa och gick in i duschen. Jag funderade på vem det kunde vara.
Någon i korridoren som tappat nyckeln och tagit sig friheten att känna på min dörr?
Knappast troligt då de som sagt behöver nycklar för att ta sig in både i huset och i korridoren.
Godtycklig byggnadsarbetare som behövde gå på toaletten?
Tja.. klockan var i och för sig runt 06:30, vilket är ungefär lunchtid för hantverkare, men det är ju lördag idag.
Hon kom tillbaka igen efter ett tag. Tänkte kanske gå och lägga sig igen, vad vet jag.
Jag: Hallå där!
Hon: Hej. Jag har visst gått fel.
Jag: Ja, du har visst det.
Hon gick iväg. Kom tillbaka efter 30 sekunder.
Hon: Men.. var ska jag då?
Jag: Jaa du, fråga inte mig
Hon gick iväg igen. Jag klev raskt upp och låste dörren. Jag har verkligen inte den blekaste om hur hon tagit sig in eller hur länge hon faktiskt legat i min soffa tidigare under natten. Det var en mycket underlig upplevelse.
Inte hade jag städat heller.
Men: Jag vaknade plötsligt imorse av att någon reste sig ur min soffa och gick in i duschen. Jag funderade på vem det kunde vara.
Någon i korridoren som tappat nyckeln och tagit sig friheten att känna på min dörr?
Knappast troligt då de som sagt behöver nycklar för att ta sig in både i huset och i korridoren.
Godtycklig byggnadsarbetare som behövde gå på toaletten?
Tja.. klockan var i och för sig runt 06:30, vilket är ungefär lunchtid för hantverkare, men det är ju lördag idag.
Hon kom tillbaka igen efter ett tag. Tänkte kanske gå och lägga sig igen, vad vet jag.
Jag: Hallå där!
Hon: Hej. Jag har visst gått fel.
Jag: Ja, du har visst det.
Hon gick iväg. Kom tillbaka efter 30 sekunder.
Hon: Men.. var ska jag då?
Jag: Jaa du, fråga inte mig
Hon gick iväg igen. Jag klev raskt upp och låste dörren. Jag har verkligen inte den blekaste om hur hon tagit sig in eller hur länge hon faktiskt legat i min soffa tidigare under natten. Det var en mycket underlig upplevelse.
Inte hade jag städat heller.
onsdag, december 14, 2005
Matt
Jag hatar sudoku. Hatarhatarhatarhatarhatar. Fyrtio minuter av livet bortkastade. Skrev med bläck dessutom, jag äger ingen blyertspenna. Trodde väl att jag skulle kunna se mönstren tydligt nog för att slippa skriva fel. Glöm det!
Ord som hånskrattar mig rakt i ansiktet.
Man måste hata den där Rainer Maria. Inte nog med att det är obegripligt. Nu är det personligt också.
Hejpåre.
Ord som hånskrattar mig rakt i ansiktet.
Man måste hata den där Rainer Maria. Inte nog med att det är obegripligt. Nu är det personligt också.
Hejpåre.
tisdag, december 13, 2005
Så jävla konstigt
Musikindustrin har spårat ur på allvar. Att de vill ha bort fildelningen av olagliga musikfiler på Internet har jag full förståelse för, eftersom detta dels rör sig om illegal piratkopiering, dels leder till förlorade intäkter för musikjättarna. Men igår läste jag något som fick mig att på allvar börja fundera på vad det är för värld vi lever i. Nu vill samma musikjättar nämligen ha en lag som förbjuder publicering av ackord och grepptabeller på nätet. Jag kan inte tänka mig att de ska ha en suck att få igenom detta, men att de ens verkar anse sig ha rätt att försöka gör mig tillräckligt upprörd. Ackorden kan väl omöjligt vara något som musikerna har ensamrätt på. Kan Britney Spears säga: jag har en låt som går G D G C D Em G, om någon lägger ut den här ackordföljden på Internet så ska jag stämma dem? Så jäkla underligt. Än värre är det med grepptabellerna. De visar ju för sjutton bara hur ackorden ska tas. Äger musikindustrin inte bara ackordföljderna som bildar låtar, utan även själva ackorden? När fick de i så fall äganderätten? Jag förstår ingenting längre, förutom att Rufus Wainwright har rätt: "There isn't anything you can do/in this vicious world."
Jag fyller år idag. Grattis till mig.
Jag fyller år idag. Grattis till mig.
söndag, december 11, 2005
Pessimism (realism?)
Angående VM-lottningen. Vi fick en drömgrupp med Trinidad/Tobago, Paraguay och England. Härligt! Den här gruppen kan vi glida igenom med Zlatan halvskadad, sen slår vi Polen i åttondelen och efter det blåser vi bort Holland och Brasilien av bara farten. Final i Berlin således, ett fullsatt stadion och... Hejda dig nu Reidar.
Även om jag mycket väl tror att Sverige kan gå vidare från gruppspelet så tycker jag att tongångarna de senaste dagarna har varit lite väl positiva. Visst, Trinidad/Tobago är ett brödgäng som vi ska slå, men det kommer även de två andra lagen att göra. Vad som får folk att tro att vi ska promenera hem de andra matcherna kan jag inte riktigt svara på. Visst har Sverige tagit massvis med segrar i de senaste årens mästerskapskval, men då har de tuffaste motståndarna hetat saker som Ungern, Polen och Bulgarien. Faktum är att senast jag kan erinra mig att vi slagit något av de riktigt stora lagen i en match som faktiskt gällt något var i EM-kvalet mot England 1998; 2-1 på Råsunda. I EM senast spelade vi 2-2 mot Danmark och 1-1 mot Italien, samt 0-0 mot Holland över 90 minuter. VM 2002 bjöd på 1-1 mot England och samma resultat mot Argentina. Hur det gick i Holland/Belgien 2000 behöver vi inte ens prata om.
Med detta i minnet så är jag inte lika övertygad som alla andra om att Paraguay och England blir särskilt lättknäckta nötter. Jag väntar i alla fall med att jubla till efter den 20 juni, då vi har facit till alla svenska gruppspelsmatcher.
Även om jag mycket väl tror att Sverige kan gå vidare från gruppspelet så tycker jag att tongångarna de senaste dagarna har varit lite väl positiva. Visst, Trinidad/Tobago är ett brödgäng som vi ska slå, men det kommer även de två andra lagen att göra. Vad som får folk att tro att vi ska promenera hem de andra matcherna kan jag inte riktigt svara på. Visst har Sverige tagit massvis med segrar i de senaste årens mästerskapskval, men då har de tuffaste motståndarna hetat saker som Ungern, Polen och Bulgarien. Faktum är att senast jag kan erinra mig att vi slagit något av de riktigt stora lagen i en match som faktiskt gällt något var i EM-kvalet mot England 1998; 2-1 på Råsunda. I EM senast spelade vi 2-2 mot Danmark och 1-1 mot Italien, samt 0-0 mot Holland över 90 minuter. VM 2002 bjöd på 1-1 mot England och samma resultat mot Argentina. Hur det gick i Holland/Belgien 2000 behöver vi inte ens prata om.
Med detta i minnet så är jag inte lika övertygad som alla andra om att Paraguay och England blir särskilt lättknäckta nötter. Jag väntar i alla fall med att jubla till efter den 20 juni, då vi har facit till alla svenska gruppspelsmatcher.
lördag, december 10, 2005
Rockbjörnen, del 2
Nu är det inte roligt längre. Nomineringarna till Rockbjörnen är klara och jag fick med 1 (EN!) av dem som jag röstade på, nämligen Moneybrother som årets manliga artist. Jag känner mig helt oförmögen att rösta i finalomgången eftersom jag inte har hört nästan en enda av de nominerade. Är det mig det är fel på? Virtanen hävdar i alla fall att folket har gjort ett bra val i år, så eftersom jag är i princip obekant med finalisterna måste det väl vara så då, trist är det i alla fall. Även om jag nog förstod att Martha Wainwright knappast skulle nomineras till årets utländska artist så kunde väl åtminstone Rufus Wainwright eller Springsteen kunnat bli det? Men icke. Gwen Stefani, James Blunt, Kelly Clarkson... vad är det för jävla lirare? Madonna och Robbie Williams känner jag förvisso till bättre, men mer tack vara spaltmeter i kvällstidningarna än genom att jag faktiskt har lyssnat på deras låtar. Robbie hade sin karriärs höjdpunkt med storbandsskivan som kom för några år sedan, så jag kan inte förstå varför han ens försöker toppa det.
Och detta Kent. Jag är så trött på Kent. De har säkert roligt själva i och för sig, nu när de har lyckats lura halva befolkningen. Först släppte de en bunt album som faktiskt var riktigt bra, men sedan, när de väl lyckats bygga upp en trogen krets av fans så började de antingen få allvarlig hybris eller också ville de bara skoja lite. Det började på allvar i våras när de verkligen lyckades få skivbolaget att gå med på namnet Du och jag Döden, som osökt bara för tankarna till Emil i Lönneberga och hans mysstunder med drängen Alfred: Du och jag Alfred. Det fortsatte dessutom nu i höst när de faktiskt lyckades toppa det namnet med den nya EP:n The hjärta & smärta EP. Till råga på allt så skriver de texter som är mer obegripliga än om Rilke och Tranströmer skulle ha delat på en flaska absinthe. Men de kommer vilket som att ta hem åtminstone två Rockbjörnar, gå upp och hålla något underligt tacktal och sedan åka hem och skratta åt att folk faktiskt går på vad som helst.
Och detta Kent. Jag är så trött på Kent. De har säkert roligt själva i och för sig, nu när de har lyckats lura halva befolkningen. Först släppte de en bunt album som faktiskt var riktigt bra, men sedan, när de väl lyckats bygga upp en trogen krets av fans så började de antingen få allvarlig hybris eller också ville de bara skoja lite. Det började på allvar i våras när de verkligen lyckades få skivbolaget att gå med på namnet Du och jag Döden, som osökt bara för tankarna till Emil i Lönneberga och hans mysstunder med drängen Alfred: Du och jag Alfred. Det fortsatte dessutom nu i höst när de faktiskt lyckades toppa det namnet med den nya EP:n The hjärta & smärta EP. Till råga på allt så skriver de texter som är mer obegripliga än om Rilke och Tranströmer skulle ha delat på en flaska absinthe. Men de kommer vilket som att ta hem åtminstone två Rockbjörnar, gå upp och hålla något underligt tacktal och sedan åka hem och skratta åt att folk faktiskt går på vad som helst.
torsdag, december 08, 2005
En inte så silly season
Giffarna har börjat träna så smått efter semestern. Enligt de rapporter jag har fått så har det sett ganska bra ut. Några saker som bådar gott inför framtiden:
♥Inte mindre än två engelsmän är på provspel den här veckan. Owen Price, 20 år från amatörlaget Lewes och Chris Cleaver, 26 åring från finska Allianssi. Om de håller måttet eller inte återstår att se, men det är fint att det rör på sig i alla fall.
♥Dagens internmatch i Nordichallen slutade 2-0 till "A-laget". Mål av Owen Price och Andreas Hermansson. Price var tydligen en hejare på att slå fina inlägg, något som man aldrig kan få för mycket av.
♥Tränare Wilson sparkar den gamle, betrodde fystränaren Pelle Ljungström. Istället för gymträning vill Wilson istället införa simning på försäsongen, vilken han kommer att leda själv. Han menar på att det är en "överlägsen träningsform". Dessutom kommer simträningen att toppas med gemensamma luncher för laget, vilket mycket väl kan vara bra för lagsammanhållningen.
♥Samme Wilson bjöd igår in alla supportrar till öl, fotboll och skitsnack på Dublin pub i Sundsvall. Hans enda krav på puben var att de serverade Guinness. Rimligt enligt mig.
I övrigt så har jag mest funderat en del på olika ordspråk. De absolut bästa ordspråken måste vara "Att ta sin Mats ur skolan" samt "Mota Olle i grind". Det används på tok för få ordspråk i dagligt tal numera, det är synd tycker jag. Det vore bra om till exempel Zlatan eller Robert Gustafsson började använda fler ordspråk, det skulle nog kunna skapa en renässans.
Fyra dagar kvar till en betydligt minskad arbetsbörda.
♥Inte mindre än två engelsmän är på provspel den här veckan. Owen Price, 20 år från amatörlaget Lewes och Chris Cleaver, 26 åring från finska Allianssi. Om de håller måttet eller inte återstår att se, men det är fint att det rör på sig i alla fall.
♥Dagens internmatch i Nordichallen slutade 2-0 till "A-laget". Mål av Owen Price och Andreas Hermansson. Price var tydligen en hejare på att slå fina inlägg, något som man aldrig kan få för mycket av.
♥Tränare Wilson sparkar den gamle, betrodde fystränaren Pelle Ljungström. Istället för gymträning vill Wilson istället införa simning på försäsongen, vilken han kommer att leda själv. Han menar på att det är en "överlägsen träningsform". Dessutom kommer simträningen att toppas med gemensamma luncher för laget, vilket mycket väl kan vara bra för lagsammanhållningen.
♥Samme Wilson bjöd igår in alla supportrar till öl, fotboll och skitsnack på Dublin pub i Sundsvall. Hans enda krav på puben var att de serverade Guinness. Rimligt enligt mig.
I övrigt så har jag mest funderat en del på olika ordspråk. De absolut bästa ordspråken måste vara "Att ta sin Mats ur skolan" samt "Mota Olle i grind". Det används på tok för få ordspråk i dagligt tal numera, det är synd tycker jag. Det vore bra om till exempel Zlatan eller Robert Gustafsson började använda fler ordspråk, det skulle nog kunna skapa en renässans.
Fyra dagar kvar till en betydligt minskad arbetsbörda.
tisdag, december 06, 2005
En toppkonsert
Martha var fantastisk igår, precis som jag hoppades. Expressen ger henne bara tre getingar för insatsen, vilket är minst en för lite. Klart tjejen ska ha högre betyg för guds skull, med den sångrösten. Jag är däremot något skeptisk till Berns som konsertlokal, inte minst för att en stor stark kostar 52 kronor och ett glas rött går loss för 75 spänn! Herreminjesus.
Tyvärr fick jag aldrig tillfälle att fråga om Gerba. Jag försökte förvisso inte skapa mig något tillfälle heller, men det är nog mest för att jag insåg att det bara skulle bli en väldigt förvirrad konversation. Jag tror inte ens att Martha bor i Montreal längre, har fått för mig att hon tagit sitt pick och pack och stuckit till New York.
Spelningen platsar lätt på min topp-5 över de bästa konserterna jag sett. Nu har jag inte alls sett speciellt många, men det förringar på intet sätt fröken Wainwrights insats.
Konserter, topp 5
1. The Barbwires, Norrlands Nation 2002 - Att inte The Barbwires slog på bred front måste vara svensk danslusts största förlust någonsin. Men de dansade en sommar i alla fall; eller åtminstone en höstkväll. Dessutom introducerade de mig för thereminen, ett av tidernas bästa instrument.
2. Nick Cave, Glasgow, 2004 - Rasmus hävdade att han saknade Blixa. Jag kan inte uttala mig om den saken, men i övrigt var det mesta alldeles i sin ordning.
3. Martha Wainwright, Berns, 2005 - Se ovan. Allt fanns där: Humorn, passionen, öset...
4. Paul Mc Cartney, Globen, 2002 - Paul Mc är ändå Paul Mc. Han har lite för många bra låtar att komma med för att inte kunna vara bra, även om han på intet sätt var i sitt esse just den här kvällen.
5. Moneybrother, Katalin, 2005 - Svängigt så det räckte. Avslutningen med Thunder in my heart var oförglömlig. Jag saknade däremot en del potentiellt pamp i Blow him back into my arms.
För övrigt så såg vi Anthony & the Johnsons - som släppte årets skiva enligt Sonic - i Glasgow 2004. På den tiden var han bra, innan han sålde sig.
Tyvärr fick jag aldrig tillfälle att fråga om Gerba. Jag försökte förvisso inte skapa mig något tillfälle heller, men det är nog mest för att jag insåg att det bara skulle bli en väldigt förvirrad konversation. Jag tror inte ens att Martha bor i Montreal längre, har fått för mig att hon tagit sitt pick och pack och stuckit till New York.
Spelningen platsar lätt på min topp-5 över de bästa konserterna jag sett. Nu har jag inte alls sett speciellt många, men det förringar på intet sätt fröken Wainwrights insats.
Konserter, topp 5
1. The Barbwires, Norrlands Nation 2002 - Att inte The Barbwires slog på bred front måste vara svensk danslusts största förlust någonsin. Men de dansade en sommar i alla fall; eller åtminstone en höstkväll. Dessutom introducerade de mig för thereminen, ett av tidernas bästa instrument.
2. Nick Cave, Glasgow, 2004 - Rasmus hävdade att han saknade Blixa. Jag kan inte uttala mig om den saken, men i övrigt var det mesta alldeles i sin ordning.
3. Martha Wainwright, Berns, 2005 - Se ovan. Allt fanns där: Humorn, passionen, öset...
4. Paul Mc Cartney, Globen, 2002 - Paul Mc är ändå Paul Mc. Han har lite för många bra låtar att komma med för att inte kunna vara bra, även om han på intet sätt var i sitt esse just den här kvällen.
5. Moneybrother, Katalin, 2005 - Svängigt så det räckte. Avslutningen med Thunder in my heart var oförglömlig. Jag saknade däremot en del potentiellt pamp i Blow him back into my arms.
För övrigt så såg vi Anthony & the Johnsons - som släppte årets skiva enligt Sonic - i Glasgow 2004. På den tiden var han bra, innan han sålde sig.
måndag, december 05, 2005
Årets konsert?!
Ikväll spelar Martha Wainwright på Berns! På Berns! Med fullt band! Det kan bli precis hur bra som helst. Om det bara låter hälften så bra som på skiva så blir det ändå en bra spelning, om det låter lika bra eller till och med överträffar skivan så blir det en oförglömlig upplevelse. Jag ska passa på att fråga henne om Gerba också, om jag nu får chansen.
Jag drömde för övrigt om just den frågan för några nätter sedan. Jag träffade fröken Wainwright på en fest, och tog då tillfället i akt om att fråga henne om hon kände till den förre Gif-anfallaren. Svaret jag fick blev en lång, lång utläggning som till slut mynnade ut i att hon kom från Canada och att man där inte tittade på fotboll utan på ishockey. Fan vet varför hon var tvungen att tjata så länge om det istället för att bara säga nej, men hon verkade trevlig i alla fall, även om det nu bara var i drömvärlden.
Rufus Wainwright spelar i Bristol ikväll, tyvärr får jag säga. Jag hade annars hoppats lite på att han inte skulle haft någonting särskilt för sig och därför bestämt sig för att hänga på lillasyster och gästspela lite. Men de verkar förstås inte tycka om samma typer av musik, åtminstone inte av musiken de själva spelar, så de kanske inte samarbetar så mycket. Annars hade en maffig duett inte suttit helt fel.
Jag drömde för övrigt om just den frågan för några nätter sedan. Jag träffade fröken Wainwright på en fest, och tog då tillfället i akt om att fråga henne om hon kände till den förre Gif-anfallaren. Svaret jag fick blev en lång, lång utläggning som till slut mynnade ut i att hon kom från Canada och att man där inte tittade på fotboll utan på ishockey. Fan vet varför hon var tvungen att tjata så länge om det istället för att bara säga nej, men hon verkade trevlig i alla fall, även om det nu bara var i drömvärlden.
Rufus Wainwright spelar i Bristol ikväll, tyvärr får jag säga. Jag hade annars hoppats lite på att han inte skulle haft någonting särskilt för sig och därför bestämt sig för att hänga på lillasyster och gästspela lite. Men de verkar förstås inte tycka om samma typer av musik, åtminstone inte av musiken de själva spelar, så de kanske inte samarbetar så mycket. Annars hade en maffig duett inte suttit helt fel.
lördag, december 03, 2005
10 Höjdare
1. Henrik väljer fel buss och fel sätt att presentera sig
Senvintern 2001, jag kommer inte ihåg om det var dagen då Kalle fyllde 20 år eller om det bara var dagen då det firades. Vilket som så hade ett stort gäng begett sig hem till honom för att festa i glada vänners lag. På den här tiden bodde Kalle långt ute i obygden (i Harv, att det är obygd hörs ju till och med på namnet) och därför så hade vi en chaufför med oss, samt en grön minibuss av voyagermodell som vi fått låna av Kalles farbror.
Alla blev väldigt fulla hos Kalle och vi begav oss iväg till puben som ligger några få kilometer därifrån. Där inne hände både det ena och det andra, bland annat så försökte Jens dricka av en medsmugglad grogg, vilken han själv tyckte att han dolde väldigt väl innanför jackan, men som alla där inne, barpersonalen inkluderade, såg väldigt väl. Det var en väldigt trevlig stämning på puben, men eftersom den ligger mitt ute i ingenstans så var det ändå en väldigt begränsad skara och typ av människor som befann sig där, de som inte ingick i vårt gäng var i det flesta fall åtminstone gott och väl över 30 år. Eftersom vi efter ett tag och efter ännu ett gäng öl blev sugna på att träffa lite människor i vår egen ålder bestämde vi oss för att åka in till stan.
Sagt och gjort. Vi tog på oss kläderna och gjorde oss klara att gå. Henrik gick fram till bussen, tog ett fast grepp om den framförstående personens skinkor och sa med klar och tydlig stämma "nu drar vi bögjävel". Det var bara ett problem: han hade gått fram till fel buss. Lätt hänt, kan man kanske tycka, om det nu hade varit så att det stått två stycken identiska bussar på parkeringen, så var dock inte fallet. Den buss som han försökt hoppa in
i visade sig för det första inte vara grön, utan vit. För det andra så var det inte heller en voyagerbuss utan någon helt annan, äldre modell. Att Henrik ändå tog fel visar nog mer på vilken nivå fyllan låg än på hans färgblindhet och okunskap om bilmodeller, men trots att mer än fyra år har gått så kan jag fortfarande börja skratta när jag tänker på den här kvällen. Det är helt enkelt det allra roligaste ögonblicket med någon av mina vänner inblandade.
Senvintern 2001, jag kommer inte ihåg om det var dagen då Kalle fyllde 20 år eller om det bara var dagen då det firades. Vilket som så hade ett stort gäng begett sig hem till honom för att festa i glada vänners lag. På den här tiden bodde Kalle långt ute i obygden (i Harv, att det är obygd hörs ju till och med på namnet) och därför så hade vi en chaufför med oss, samt en grön minibuss av voyagermodell som vi fått låna av Kalles farbror.
Alla blev väldigt fulla hos Kalle och vi begav oss iväg till puben som ligger några få kilometer därifrån. Där inne hände både det ena och det andra, bland annat så försökte Jens dricka av en medsmugglad grogg, vilken han själv tyckte att han dolde väldigt väl innanför jackan, men som alla där inne, barpersonalen inkluderade, såg väldigt väl. Det var en väldigt trevlig stämning på puben, men eftersom den ligger mitt ute i ingenstans så var det ändå en väldigt begränsad skara och typ av människor som befann sig där, de som inte ingick i vårt gäng var i det flesta fall åtminstone gott och väl över 30 år. Eftersom vi efter ett tag och efter ännu ett gäng öl blev sugna på att träffa lite människor i vår egen ålder bestämde vi oss för att åka in till stan.
Sagt och gjort. Vi tog på oss kläderna och gjorde oss klara att gå. Henrik gick fram till bussen, tog ett fast grepp om den framförstående personens skinkor och sa med klar och tydlig stämma "nu drar vi bögjävel". Det var bara ett problem: han hade gått fram till fel buss. Lätt hänt, kan man kanske tycka, om det nu hade varit så att det stått två stycken identiska bussar på parkeringen, så var dock inte fallet. Den buss som han försökt hoppa in
i visade sig för det första inte vara grön, utan vit. För det andra så var det inte heller en voyagerbuss utan någon helt annan, äldre modell. Att Henrik ändå tog fel visar nog mer på vilken nivå fyllan låg än på hans färgblindhet och okunskap om bilmodeller, men trots att mer än fyra år har gått så kan jag fortfarande börja skratta när jag tänker på den här kvällen. Det är helt enkelt det allra roligaste ögonblicket med någon av mina vänner inblandade.
Ett försök till upplysning
Vi har alla funderat på det, en av livets stora gåtor. Vad menas egentligen med det där Silver Medal, World Beer Cup 2004 som står på sofieroburkarna? Vem som helst kan ju räkna ut med öronen att Sofiero inte är världens näst bästa öl, hur man än vrider och vänder på det. Men det står ändå där klart och tydligt, Silver Medal. Jag bestämde mig för att göra samhället en tjänst och försöka ta reda på hur det hela gått till.
Det jag har kommit fram till är att Sofieros andraplats erövrades i kategorien Dortmunder/European-Style Export. Totalt var 26 stycken ölsorter anmälda i just den tävlingen och vinnare blev Zeunerts, som inte heller den kan klassas som en av världens bästa. Jag har däremot inte lyckats ta reda på vad som kännetecknar en öl av sorten Dortmunder/European-Style Export. För mig så ser Sofiero och Zeunerts ut som vilken annan ljus öl som helst, men något särskilt är det tydligen med dem.
Totalt fanns för övrigt 81 olika kategorier att tävla i. Bland dessa kan nämnas Smoke-Flavored Beer, Bohemian-Style Pilsener och English-Style Summer Ale. Jag känner knappt igen en enda av medaljörerna i någon kategori, men kan konstatera att amerikanerna har kammat hem det mesta. Eftersom god öl inte direkt är vad USA är mest känt för så kanske detta också kan vara en del av förklaringen till Sofieros fina placering, den amerikanska juryn kanske helt enkelt gillar den vattniga, lite blaskiga sofierosmaken. Att inte de stora elefanterna finns med på banan hjälper väl även det. Det känns som att öl-VM är och ishockey-VM är på samma nivå, där de glada amatörerna får kämpa om ganska menlösa medaljer medan proffsen spelar i sin egen liga.
Jag väntar lite med vinnaren på höjdarlistan. Den förtjänar nämligen sitt eget inlägg.
Det jag har kommit fram till är att Sofieros andraplats erövrades i kategorien Dortmunder/European-Style Export. Totalt var 26 stycken ölsorter anmälda i just den tävlingen och vinnare blev Zeunerts, som inte heller den kan klassas som en av världens bästa. Jag har däremot inte lyckats ta reda på vad som kännetecknar en öl av sorten Dortmunder/European-Style Export. För mig så ser Sofiero och Zeunerts ut som vilken annan ljus öl som helst, men något särskilt är det tydligen med dem.
Totalt fanns för övrigt 81 olika kategorier att tävla i. Bland dessa kan nämnas Smoke-Flavored Beer, Bohemian-Style Pilsener och English-Style Summer Ale. Jag känner knappt igen en enda av medaljörerna i någon kategori, men kan konstatera att amerikanerna har kammat hem det mesta. Eftersom god öl inte direkt är vad USA är mest känt för så kanske detta också kan vara en del av förklaringen till Sofieros fina placering, den amerikanska juryn kanske helt enkelt gillar den vattniga, lite blaskiga sofierosmaken. Att inte de stora elefanterna finns med på banan hjälper väl även det. Det känns som att öl-VM är och ishockey-VM är på samma nivå, där de glada amatörerna får kämpa om ganska menlösa medaljer medan proffsen spelar i sin egen liga.
Jag väntar lite med vinnaren på höjdarlistan. Den förtjänar nämligen sitt eget inlägg.
fredag, december 02, 2005
Alternativ alkohol
Jag har precis varit ute och druckit öl och ätit hamburgare. Det blev en hel del konstiga öl ikväll. Här är en lista på vad som druckits:
*Breznak
*Jämtlands President
*Den mörka Staron
*Fiddler's elbow
*Monhy Python's Holy Ail
Ska man ändå bara ut och dricka några öl så kan man lika gärna prova något nytt. Det är i alla fall den filosofi jag brukar anamma.
För övrigt så vill jag jättegärna ha ett arbete, gärna nu. Så fort som möjligt. De skulle ringa idag eller på måndag sa de. De ringde icke idag, måndag återstår.
10 Höjdare
2. Johan åker igenom en fönsterruta
Vi hade varit ute och haft trevligt. Jag hade lämnat in en stund tidigare och gått åt mitt håll. Johan och några andra var således på väg någonstans, förmodligen till någon form av kebabställe, vilket är var kvällarna brukar sluta. Bäst som de vandrade omkring så fick en överaktiv vän, namn konfidentiellt, för sig att han skulle visa dels hur stark han var och dels hur liten Johan var. För att belägga detta så lyfte han helt enkelt upp Johan rakt upp i luften, men detta räckte tydligen inte. Jag vet inte om det var en olyckshändelse eller om det bara var ännu ett sätt att visa att han var Johans överman vad gällde muskelkapacitet, men plötsligt så flög Johan rakt emot, och rakt in i, ett stackars felplacerat skyltfönster. Skadegörelsen var alltså total, både på den kastade och på det fönster som offret föll på. De inblandade skyndade dock därifrån snarast möjligt, och blev bara sedda av ett fåtal, vilka oskadliggjordes på ett tämligen smidigt och effektivt sätt. Några dagar senare satt ett nytt fönster på plats. Vilket öde som drabbade det gamla förtäljer dock inte historien, men de som har någorlunda god slutledningsförmåga kan säkert lista ut det själva.
Imorgon: Vinnaren!
*Breznak
*Jämtlands President
*Den mörka Staron
*Fiddler's elbow
*Monhy Python's Holy Ail
Ska man ändå bara ut och dricka några öl så kan man lika gärna prova något nytt. Det är i alla fall den filosofi jag brukar anamma.
För övrigt så vill jag jättegärna ha ett arbete, gärna nu. Så fort som möjligt. De skulle ringa idag eller på måndag sa de. De ringde icke idag, måndag återstår.
10 Höjdare
2. Johan åker igenom en fönsterruta
Vi hade varit ute och haft trevligt. Jag hade lämnat in en stund tidigare och gått åt mitt håll. Johan och några andra var således på väg någonstans, förmodligen till någon form av kebabställe, vilket är var kvällarna brukar sluta. Bäst som de vandrade omkring så fick en överaktiv vän, namn konfidentiellt, för sig att han skulle visa dels hur stark han var och dels hur liten Johan var. För att belägga detta så lyfte han helt enkelt upp Johan rakt upp i luften, men detta räckte tydligen inte. Jag vet inte om det var en olyckshändelse eller om det bara var ännu ett sätt att visa att han var Johans överman vad gällde muskelkapacitet, men plötsligt så flög Johan rakt emot, och rakt in i, ett stackars felplacerat skyltfönster. Skadegörelsen var alltså total, både på den kastade och på det fönster som offret föll på. De inblandade skyndade dock därifrån snarast möjligt, och blev bara sedda av ett fåtal, vilka oskadliggjordes på ett tämligen smidigt och effektivt sätt. Några dagar senare satt ett nytt fönster på plats. Vilket öde som drabbade det gamla förtäljer dock inte historien, men de som har någorlunda god slutledningsförmåga kan säkert lista ut det själva.
Imorgon: Vinnaren!
Jon Voights dotter tillsammans med Pitt
Diana Ross tillsammans med Jolies pappa, kan man läsa i kvällstidningarna, och jag undrar bara; var gick det snett? När i h-e blev Jon Voight reducerad till "Jolies pappa"? Visst, han har aldrig varit någon av mina favoritskådespelare, men om man ser på hans meritförteckning, med filmer som Catch 22, Deliverance och Heat och jämför med dotterns som innehåller Gone in 60 seconds och Tomb Raider så kan man ändå ganska lätt se vem som förtjänar att nämnas i relation till vem. Dessutom verkar Jolie mer än lovligt läskig också, med alla underliga riter och dylikt hon hade för sig med Billy Bob. Nej, det är tydligen en underlig värld vi lever i.
torsdag, december 01, 2005
10 Höjdare
3. Anders ordnar skjuts med sin pappa
Nyårsafton 2001 firade vi hemma hos mig på Svartvik. Som alla andra nyårsaftnar blev kvällen ganska sen och hann till och med övergå i morgon innan vissa fann det för gott att bege sig hemåt. Anders och Pär var de två som blev kvar allra längst. Fem timmar hade redan hunnit gå av 2002 innan de började tänka på refrängen. Naturligtvis hade båda druckit och eftersom det var en hel bunt minusgrader ute så fanns inte alternativet att promenera hem. De hade förstås kunnat sova över, men Anders hade en bättre idé, nämligen den att ringa sin far och be honom hämta dem. Man kan tycka att om man ringer någon klockan fem på morgonen efter nyårsafton och ber om en tjänst så bör man gå ganska varligt fram. Anders jobbade inte så. Istället var hans första ord till sin yrvakne far:
- Hej. Jag hör att du är vaken. Då kan du komma och hämta oss.
På något mirakulöst sätt lyckas han ändå få sin pappa att kliva upp, pälsa på sig massvis med kläder, ge sig ut i vinterkylan, sätta sig i en iskall bil och köra från Njurunda till Svartvik för att hämta upp de båda nyårsfirarna. Anders kommentar till det hela:
- Vilken tur att du hade vägarna förbi.
Helt fantastiskt var det. Han har lyckats genomföra ungefär samma trick ett par gånger till efteråt också. Jag förstår inte hur han lyckas. Anders måste helt enkelt ha väldigt snälla och pigga föräldrar, även om vissa protester ibland har hörts i andra änden av luren.
Imorgon: nummer 2
Nyårsafton 2001 firade vi hemma hos mig på Svartvik. Som alla andra nyårsaftnar blev kvällen ganska sen och hann till och med övergå i morgon innan vissa fann det för gott att bege sig hemåt. Anders och Pär var de två som blev kvar allra längst. Fem timmar hade redan hunnit gå av 2002 innan de började tänka på refrängen. Naturligtvis hade båda druckit och eftersom det var en hel bunt minusgrader ute så fanns inte alternativet att promenera hem. De hade förstås kunnat sova över, men Anders hade en bättre idé, nämligen den att ringa sin far och be honom hämta dem. Man kan tycka att om man ringer någon klockan fem på morgonen efter nyårsafton och ber om en tjänst så bör man gå ganska varligt fram. Anders jobbade inte så. Istället var hans första ord till sin yrvakne far:
- Hej. Jag hör att du är vaken. Då kan du komma och hämta oss.
På något mirakulöst sätt lyckas han ändå få sin pappa att kliva upp, pälsa på sig massvis med kläder, ge sig ut i vinterkylan, sätta sig i en iskall bil och köra från Njurunda till Svartvik för att hämta upp de båda nyårsfirarna. Anders kommentar till det hela:
- Vilken tur att du hade vägarna förbi.
Helt fantastiskt var det. Han har lyckats genomföra ungefär samma trick ett par gånger till efteråt också. Jag förstår inte hur han lyckas. Anders måste helt enkelt ha väldigt snälla och pigga föräldrar, även om vissa protester ibland har hörts i andra änden av luren.
Imorgon: nummer 2
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)