Travesti

Sträng kyla -
vit snö
lyser på taken

I juletid

Hon finns många hundra mil ifrån mig
hennes dofter sprids i mina minnen
tid och rum smälts samman till en enhet
hopp om försoning

väntar ständigt på mig, men jag tvekar
viljan att förklara söker hörnet
mörkret börjar sluta sig kring modet
vildsint det kväver

tron på hennes vetskap om min kärlek
tankarna har plötsligt slutas andas
lungfunktionen uppehålls av minnen
tystnaden talar.

Urban life

I

Skyskraporna tornar upp sig.
Avbilder av berg, skapade av (människor) och stål.
Jag ser mister Nikolas lämna sin bostad, men för mig är han inte mr. Nikolas. Bara ännu en främling.

II

Staden kryllar av dem:
Människor som förlorat sin individualitet.
Individer som förlorat sin mänsklighet.
Omänskliga icke-individer.


Och jag själv; betraktaren - som ser på dem alla genom en objektiv lins. Som själv, genom min påstådda objektivitet tappat alla spår av mänsklighet.

III

Subjektiviteten - personen - förintas av västvärldens likriktning.

Italien

Osynliga gondoler glider
på Ljungans frusna vatten

Ett fruset hjärta klappar
i takt till saltstänkta vågors brus.

Tankarna slår bakut i sina bås
av längtan efter befrielse

Gondolerna glider långsamt bort

Verkligheten avlägger visit
beväpnad med tredubbla lås.

Flum

Det skulle varit du och jag.

Drömmarna är levande, men tar död på mig.

Ett anslag, ett lätt ackord.

Det låter rött.
I drömmen: kyssar. De fuktar mina läppar men torkar ut min själ.

Röda tankar; absorberas av sanden.

Tjugosex

Om mindre än ett dygn.
Tjugosex
26

När Bruce Springsteen var 26 släppte han Born to Run.
Smaka på Thunder road, Jungleland, Night...

Nick Drake var 22(!) när Bryter Layter kom ut.. världens bästa album.

ZLatan är 26 i detta nu, say no more...

Men det kanske sjukaste av allt: Thomas Mann kom ut med Buddenbrooks när han var 26. Det slog mig igår. Enligt allt vad min erfarenhet av livet säger mig så ska man inte kunna skriva en maffig, fiktiv släktkrönika som omfattar nästan 700 sidor vid min ålder. Det trotsar all logik.

Det blir ett hårt år om jag ska upp till samma nivåer. Som det känns just nu blir det nog inget Nobelpris.


Per Joar alltså. Jag dömer ingen förrän efter ett par matcher.

One more cup of coffee...

Det var när jag bryggde kaffe tidigare idag som det slog mig:
Kaffet smakar inte lika gott i mina trista, blå IKEA-koppar som det gjorde i min förra kaffemugg. En mörkblå mugg med Josh Rouse-motiv, inhandlad på en konsert i Uppsala. Nu finns den inte mer. Sönderslagen i fyllan och villan, och kaffet blir sig aldrig likt.


Jag har inga pengar; som vanligt. Försöker tänka att det kanske blir bättre framöver, att man måste härda ut nu i ungdomen för att få det bättre ställt längre fram i livet.
Men vad fan...
Det är ju nu jag skulle kunna göra något vettigt för slantarna. Åka på festivaler, långa resor, köpa musikinstrument och intressanta böcker.
Vid 40- 50-årsåldern blir folk med pengar ändå bara småborgerliga. Det är min största skräck: att börja klä mig i kostym, köra en flådig BMW och tycka att det bästa med livet är att ha trevliga middagsbjudningar där man talar om firman och ekonomin, går på violinkonserter och tycker att det är bra om barnen gifter sig med anständigt, hyggligt folk med ordnad ekonomi.

Fy fan! Jag är redan livrädd.

Rosebud...

We're not in Kansas anymore

Den här dagen har börjat bättre än någon har gjort på länge. Ett samspel av olika faktorer ligger bakom detta:

• Jag har faktiskt fått åtta timmars sömn inatt. Relativt utsövd med andra ord.
• GIF värvar Robert Mambo Mumba OCH Billy Berntsson. Dessutom sägs det att det ska mycket till om Micke Lustig försvinner innan sommaren.
• Rufus does Garland: karln är ett geni, en showman av sällan skådat slag. Han kommer att kunna nämnas i samma andetag som Sinatra ganska snart, jag är övertygad.

Men... varför ska folk vara så konstiga? Jag vill ogärna behöva behandla folk illa för att slippa leva ensam resten av livet. Ska det vara så svårt? Förändring måste till.. nu!

Och vad kom den där sista pricken ifrån? Jag får inte bort den. På det sättet är den är alldeles för lik en dålig tanke

Slösa inte för mycket energi Yoyo. Jag gillar dig.


Oh, do it again.
I may cry no, no, no, no, no, but do it again.

Onsdag kväll

Bob Dylan på stereon.

Jag gråter.

...som silvret hos pantlånaren.

Fader vår

Min nattliga sömn giv mig inatt, och förlåt mig mina funderingar...
... det här håller inte längre. Har inte haft en vettig sömn på fjorton dagar. Sitter som en zombie på prakiken och tvivlar på att det ger något bra intryck.
Ett skämt, ett leende; men som kontrast ögonlock så tunga att all vilja går åt till att hålla dem uppe. Undrar just vad det ger för intryck?


Vad är det som händer? Det var ju det här som absolut inte fick ske. Nödbroms, någon?

Efter festen

Rutin kommer uppenbarligen inte automatiskt med ålder. Inneskor i påse, ingen alkohol efter midnatt... rent tankemässigt blev jag utklassad av personer som är yngre än jag. Var har de lärt sig? Jag anmäler mig!

Man mår som man förtjänar sägs det. Jag vet inte riktigt vad jag har gjort för att förtjäna det här? Något helgon har jag väl aldrig varit, men det här är ju snudd på löjligt.


Jag menade vartenda ord jag skrev, men jag kunde kanske ha formulerat mig lite bättre. Förvisso en paradox, eftersom orden är en förutsättning för formuleringen, men du förstår hur jag menar.

Nu är det slutsjunget.
Tolka det som ni vill.

Ikaros

Låt barnen få syssla med det de vill; en devis som är noga åtlydd av de flesta nuförtiden.

Skitsnack.

Jag fick syssla med vad jag ville; nu kan jag ingenting. Först nu.. flera år senare förstår jag vilken glädje jag kunde ha haft av att lära mig instrument, idrotter, skådespel... jag kunde ha stuckit ut, skiljt mig från mängden.

Mina barn ska pressas stenhårt. De kommer att hata mig i femton år, sedan älska mig resten av sina liv. Dörrar, portar, portaler kommer att öppnas för dem.

Förverkliga sig själv genom sina barn... flyg inte för nära solen bara, den bränns. Men jag klarar ett tungt fall om jag senare kan få dig att smälta som vax.

Det sägs att jag sticker ut trots allt. Kanske det.. jag vet ingen som klagar så mycket åtminstone. Snälla, hata mig inte för det, jag behöver det just nu.


Med blid och livlig värma
Inget nytt under solen

Lägesrapport

På dagarna: bra humör, allmänt positiv.

På kvällarna: tvärtom.

Följder: tankar om livet, läget och kärleken.

Resultat: sömnsvårigheter.. sällan innan 02:00, trots trötthet.

Kur: Amie, Just a little insane, An occasional dream, I cried for you...

Tack.

The same old scenario, the same old rain...

Ljuv musik - prognos negativ

På bilden ovan: ett kvartstonspiano.
I och för sig ett otroligt häftigt
instrument. Men samtidigt.. är det inte
lite som att helgardera sig? Plötsligt finns
det ju knappt några falska toner.

Å andra sidan. Falska toner... vad är det för musikelitism egentligen? Vem bestämde att vissa toner ska räknas som mer äkta än andra? Kvartstonspianot; musikens svar på medborgarrättsrörelsen.

Tonerna.. just nu surrar de mest runt i huvudet på mig. Vissa vackra, de flesta falska.. om det nu funnits några falska toner vill säga. Jag är kanske falskast av alla, som försöker utstråla glädje och optimism, men ömkar mig själv i smyg.. som om det vore något att skämmas för. Skämmes!

Nya tag imorgon. Allt kan ske!

Vintertid

Mörker. Bokstavligt och metaforiskt.

Du vita snö som lyser upp.. upplys mig! Jag är mer villrådig än någonsin.

Medelmåttan personifierad. Lagom bra på allt. Klart att om man inte sticker ut så drar man inga blickar till sig.. underligare än så är det väl knappast? Ingen vet väl vad världens 34:e högsta berg heter, eller vem som är världens 5012:e bästa tennisspelare.

Inget frågetecken i meningen ovanför. Fullt medvetet.. det är nämligen ett påstående.


Merry Christmas to You.

Söndagslista

1. Internskämt - Om jag säger Denzel Washington, fel luft eller att var fjärde man är kines. Tycker du att det är roligt? Det tycker jag.

2. Tranströmer - Polotröje- och lappärmad kavajvarning på den här. Men det var något program om honom på SVT, och jag plockade fram hans samlade verk och läste. Lek med ord på hög nivå, i den mån ord kan vara lek.

3. The Barbwires - Sveriges coolaste surfrockare har enligt uppgift nytt material på gång. Boka dem till Gatufesten redan nu!

4. Kärlek - Förtjänar alltid ett omnämnande. Inte minst på grund av sin bredd. De andra demonerna följer tyvärr oftast med på köpet.

5. D-moll - Sorgset men fylligt. D, F, A.. det klart bästa ackordet (och i samband med det konstaterandet slår listan världsrekord i kultursnobberi och höga pretentioner).

I think it's time we just get it on

Klockan slog precis 06:00.
Vuxen och ansvarstagande gick det rykten om. Men vadå? Jag trivs ju faktiskt så här... är det inte det som är själva livet?

Efterfest på hemmaplan. Två koppar glögg, tre folköl och en Springsteenplatta senare. Hiva med ett par korvar och världsrekord i sjuka anekdoter också förresten.

Igår var det Moneybrother på Stadshuset (i förrgår om man vill vara stört korrekt). Vet inte om det beror på bristen av bra band i Sundsvall, men det var riktigt, riktigt bra. För egen del blev det kanske några öl för mycket. Same procedure as every year madame...

Blow him back into my arms, Fallin' in love with christmas, Reconsider me, och sedan som avslutning... It's been hurting all the way with you Joanna. Gåshud, blicken i taket. Det är så jävla vackert så det finns inte.

Funderingar i helgtider

Jag dricker glögg.
Har ingen balkong, men vadå? Varför ska den där jäkeln få bestämma hur saker ska och inte ska drickas?
Ett problem bara: det var vinkork på glöggflaskan. När den nu en gång är öppnad måste allting förtäras. Jag är just nu inne på tredje glaset och börjar så smått känna att det är läge att bättra på grannsämjan.

Mates of State på stereon, mandel och russin, linne... var det någon som sa fredag?

Varför ska folk vara så negativa? Nedklankningar som om morgondagen inte existerar. Det är väl bättre att vara snäll, tror jag i alla fall.

Like u crazy

Det blev jobb imorgon. Oklart hur det ska gå ihop, men man måste ju ta chansen.

Men sedan blir det fest..

Som livet självt

Vi blev färdiga till sist. Snyggt blev det också, i färg och allt.

Det skulle kunna vara en beskrivning av livet; snyggt och i färg. Trist och i grått fungerar också, eller fult och i svart. Det beror helt på vem och när man frågar. Snyggt och i färg fungerar i nuläget, med vissa gråtoner som är svåra att radera ut.

D, F#, A C, E, G F, G, A, Bb, C, D, E
Puh...


Vackert och i rött

Går och går men kommer aldrig till dörren

02:03
tick tack, tick tack...
02:04
Ingen sömn i sikte. Dygnsrytmen är helt skev.

Intervjuer på löpande band. Jag tror att jag börjar förstå principen. Ställ så få frågor som möjligt och humma mycket i takt till svaren.

Annars då? Jovars.. synd att klaga.

tick tack, tick tack...
02:06

Alive and kickin'

Ok. Så var man här igen. Lite fantasilös kanske, men jag hade sagt att idag skulle bli dagen för min återkomst. Har egentligen en massa som jag borde skriva, men jag håller tyst av hänsyn till både mig själv och andra.

Fantasilös: kanske borde jag profilera bloggen, välja ett tema. Lyrik?Fotboll? Ensamhet? You name it... Det får vara som det är så länge.

Jag kan försöka mig på en minilista i alla fall. Topp tre just nu:

1. Frank Sinatra - högst otippat. Men när de där jävla trumpeterna kommer in och ackompanjerar Ol' blue eyes' röst i !I get a kick out of you" så är det svårt att inte le.

2. Bandy - förra året skulle jag gå på alla matcher. Det blev till sist... noll. Jag ska slå det i år, jag lovar.

3. Den Stora kärleken - de börjar bli några stycken nu. Undrar just hur många man kan ha innan det slutar räknas?

"Moon River, wider than a mile,
I'm crossing you in style some day.
Oh, dream maker, you heart breaker,
Wherever you're going I'm going your way.

Bombnedslag

På fredag är det dags för tenta. Detta innebär en mängd saker; bland annat:

• att mitt hem ser allt annat än välstädat ut, eftersom jag aldrig anser mig ha tid/ork att städa.
• att huvudet är farligt nära att explodera på grund av att matvanorna är allt annat än regelbundna.
• att den sociala aktiviteten är påtagligt låg.

Har jag då skött mina studier duktigt? Svaret är njaee.. jag har nämligen beslutsångest om vad jag bör plugga mest på, vilket ofta resulterat i att kurslitteraturen bytts ut mot skönlitteratur istället. I konkurrens med Sören Larsson känns Per Hagman plötsligt som en potentiell nobelpristagare.

Årets citat droppades idag av Mikael Gullikson, lärare i massmedierätt: "Zlatan är ett vandrande sockerkaksrecept." Den som lyckas klura ut vad han syftade på bjuds på fika av mig. Jag svär.

Äntligen!

L.A. here I come?

Min dygnsrytm är helt ställd på ända. För att exemplifiera vad jag menar kommer här en helt vanlig dag de senaste 14 dagarna:

• 08:00 - Uppstigning (om så krävs. Om inte sker detta runt 11:00 istället.)
• 09:00-17:00 - Skolarbete, eller försök till detta. Påtaglig trötthet.
• 17:00-23:00 - Slappande, ofta kombinerat med tupplurar av längre eller kortare art.
• 23:00-02:00 - Pigg som en mört.

Det här är inte alls bra. Jag kommer just nu bara på två bra lösningar på problemet: antingen strukturera dagarna på ett tydligt sätt, eller flytta till Japan eller Los Angeles, där jag skulle ligga i fas med mina medmänniskor. Alternativ två låter egentligen mer lockande, men jag tror att alternativ ett, på grund av sin enkelhet, måste bli förstavalet.Tyvärr, bör jag kanske tillägga.

Men, å andra sidan. Jag trivs ganska bra här också. Bara de här draculatendenserna kunde upphöra.

Jag litar på staten

Strax efter midnatt...
Jag kan inte påstå att jag känner mig särskilt trött.
Det har varit lite si och så med den här bloggen på sistone, men jag gör ett nytt försök. Någon gång ska man väl kunna få styrsel på saker och ting.

När man ändå talar om styrsel...

Ska det vara så här? Är det ett sådant här liv man ska leva när man är 25 år? Ska man vakna varenda söndag med tungt huvud och ännu tyngre tankar, bara för att man inte kan hitta vettigare saker att göra en lördagkväll än att gå på krogen?

Igår var jag förvisso ursäktad; då var det en riktig fest. Men det är ett återkommande mönster. Ett virrvarr av diverse sena nätter, alkoholhaltiga drycker och allmänt ansvarslöst leverne.

Dock: vad fasen spelar det för roll? Jag fyller 26 om några månader. Då ryker ungdomsrabatten på SJ, så det är kanske där gränsen går. Den gyllene mellan ungdoms- och vuxenliv; huggen i sten av Statens Järnvägar. Varför skulle de ljuga? Varför skulle ett statligt företag vara så grymma?

Svaret är naturligtvis: det skulle de inte. Därför kan jag fortsätta fram till mitten av december. Jag orkar fan inte ha någon ångest längre.
Åtminstone inte förrän nästa söndag.

Fan fan fan

Ett fotbollsinlägg
Igen
Lite tjatigt kanske, men vad fan...
... jag behöver någon form av terapi och det här är ett bra sätt.

GIF Sundsvall-Enköping 1-1. Två tappade poäng, men det är inte vad som gör mig mest förbannad. Istället är det tränarens och klubbens uttalanden. Hittills i år har Sankala sagt saker som:

"Vi satsar på cupen"
och
"Vi har en bred trupp"

Hur det gick i cupen ska vi inte ens nämna och att truppens bredd är knappt skönjbar syntes tydligt igår då Andreas Ingel och Christian Söderberg åter igen svarade för mediokra insatser. Detta var dock inte annat än jag förväntat mig, så jag är inte speciellt förvånad. Men: jag kan heller inte tänka mig att Sankala förväntat sig något annat. Så varför säger han då detta "vi har en bred trupp"?

Svaret är naturligtvis uppenbart.
Han gör det för att peppa sina spelare och för att inte skylta med svagheter utåt. Egentligen är det faktiskt det enda han kan säga.
Dock upplever jag det som supporter ändå oerhört provocerande. Det är som att Sankala står och ljuger oss åskådare rakt upp i ansiktet, för både han, Urban och resten av GIF-lägret vet att GIF Sundsvall inte har någon bred trupp, alla vet snarare att vissa värvningar är ett måste, och det är nog här problemet med truppens bredd egentligen ligger.

Sundsvall som stad är helt enkelt inte tillräckligt attraktiv för att locka hit spelare.
Det finns en anledning till att lag som Sirius, Väsby och Gefle kan locka till sig skickliga spelare - och den stavas Stockholm. Närheten till huvudstaden med allt vad den kan erbjuda i nöjen med mera gör att lagen blir mer attraktiva. Om vi vill ha hit skickliga fotbollsspelare så måste Sundsvall som stad bli mer attraktiv.

Fyra poäng igen.. varje gång man tror på ett ryck så plockas man effektivt ner på jorden.
Helvete.

Bland stjärnhimlar och orosmoln

Imorgon kommer den!

Efter flera års uppehåll släpper Maja Lundgren idag en ny bok, och imorgon dimper denna förhoppningsvis ner i min brevlåda. Lilla julafton kan tyckas, men vissa orosmoln börjar skönjas på min förväntansfulla himmel; recensionerna är nämligen inte bra.

Pompeji var fan helt briljant. En av de bästa romaner jag någonsin läst, och att den inte vann Augustpriset är ungefär en lika stor skandal som varje gång Benny Matsson får göra inhopp (eller, hemska tanke, spela från start) för GIF Sundsvall. Ett hån mot alla med förnuft, känsla och god smak, helt enkelt.

Jag har väntat på den här boken i flera år och det vore sorgligt om Maja ska svika mig nu, när väntan äntligen lider mot sitt slut. Om den här romanen är dålig, om Maja är ett one hit wonder, vet jag inte längre vad jag ska tro.

Som tur är står Pompeji kvar där hemma i hyllan, och den håller för hur många omläsningar som helst. Så om fallet är så som det beskrivs av diverse recensenter idag får jag väl helt enkelt försöka förtränga den här romanens existens och istället återigen bekanta mig med tigrar, vulkaner och diverse löst folk i antikens Rom.


Mjällby-GIF 1-3. Var det någon som nämnde Allsvenskan?


Fan Maja! Svik mig inte nu.

Trött man är

Sommaren: denna underbara men ack, så förrädiska årstid. Den tid då drömmar vävs och (ibland) slår in, när dagen är längre än natten och krogkvällarna aldrig vill ta slut.

Den tid då jag kollapsar fysiskt.

Problemet är detta: den svenska sommaren varar i ungefär tre månader. Under denna tid är det relativt varmt och väldigt ljust ute. Dessa tre månader vill man därför gärna utnyttja så mycket som möjligt. Därför har jag sällan gått till sängs innan midnatt, därför har jag mer eller mindre bott på krogen onsdagar, fredagar och lördagar. Att jag sedan måste kliva upp vid sjutiden för att cykla till jobbet lyckas jag liksom förtränga varje dag när jag lämnar detsamma.

Följd: en obeskrivlig trötthet, särskilt påtaglig just i detta ögonblick.
Växthuseffekten håller på att göra sitt till för att förlänga den varma perioden, och därmed lösa en del av problemet. Nu behöver vi bara någon form av meteor eller liknande som kan knuffa till jorden en aning, så att dagarna blir lite längre också. Gå och lägga sig i tid tycks nämligen inte finnas med som ett rimligt alternativ.

Snart händer det!

Borta bra...

Hemkommen igen efter en helg i Värmland. Solen sken verkligen där, åtminstone större delen
av tiden. Det drygaste är att jag är tröttare nu än i fredags. Jag undrar just hur länge man kan fortsätta att utnyttja helgerna till allt annat än vila? Någon gång borde ju den berömda väggen infinna sig strax framför en; men än så länge är sikten relativt klar.

Livets stora frågor just nu:

1. Vid vilken temperatur fryser starköl? Fyra plusgrader är ett hett bud.
2. Vid vilken temperatur fryser is(!)
3. Varför ligger is ovanpå vattenytan?

Stort grattis till Irak som vann Asiatiska mästerskapen. Personligen tror jag att det kan vara viktigt för landets enande, viktigare än man faktiskt kan förstå. Minns fotbolls-VM 1990, då både öst- och västtyskar gladdes åt och gemensamt firade Västtysklands VM-guld, något som innebar en extra skjuts i skapandet av en gemensam tysk identitet. Något liknande bör nu kunna ske även i Irak. Om inte annat så är det roligt för irakierna att få något att glädjas åt mitt i allt elände.

Roger Moores hus: James fucking Bond.
Hur coolt som helst!

Ingen Lustig dag

Mörker
Nattsvärta

Det gick åt helvete i år också. Förhoppningarna om en cuptitel för Giffarna försvann i ett moln av dålig inställning och passivt ledarskap.

Men den del av historien om gårdagens match som jag inte kan sluta älta är alla dem som faktiskt ser utslagningen som positiv. Detta för att spelarna nu får mer tid på sig att koncentrera sig på serien.

Fakta: Efter kvällens cupmatch återstår maximalt två cupmatcher om totalt 180 minuter (maximalt 240 minuter). Vältränade och välbetalda idrottsmän bör inte ha några problem att spela de här extra minuterna utan att helt bryta samman psykiskt och fysiskt.

Dessutom: Grabbarna i laget tränar 1-2 ggr per dag. Det gör att en total arbetsvecka för en GIF-spelare hamnar på cirka 20 timmar (match inräknad). För detta erhåller de en lön som många heltidsarbetande bara kan drömma om. Ändå verkar vissa tycka att man som betalande åskådare inte har rätt att ställa några prestationskrav på spelarna.

Det där med att vila spelare har jag också dålig förståelse för. Även om fotbollsmatcher förstås sliter på kroppen så rör det sig om max 2 matcher/vecka. Ett tungt verkstads- eller fabriksarbete är säkert minst lika slitsamt, men de jobbar ändå 8 timmar/dag, utan att någon föreslår att de ska stanna hemma och vila då och då. Jag tycker att mycket av det här daltandet med de välbetalda idrottsmännen är ett hån mot folk som heltidsarbetar till betydligt lägre lön, och dessutom finansierar spelarnas löner genom att lösa biljett till matcherna.

Nåväl: det är bara att glömma och gå vidare. Karlstad är säkert fint så här års.

Tour de Chinatown

Det är uppförsbacke för cykelsporten just nu, både bildligt och bokstavligt talat. För samtidigt som cyklisterna på Touren segar sig upp för de sista backarna tappar den i grunden vackra sporten allt mer av sin trovärdighet. Förra året var det Landis. I år kom Basso inte ens till start, Vinokourov diskades och igår blev Michael Rasmussen, totalledaren, hemskickad av sitt eget stall.

Men!

Finns det någon som på allvar inte tror att stallen bär det största ansvaret för cykelsportens dopningsproblem? Det är min fullständiga övertygelse att ytterst få av cyklisterna dopar sig utan stallens kännedom, eller till och med uppmuntran. Ser man det på det sättet så blir "stackars" Michael Rasmussen bara ett offerlamm. En pytteliten bricka i ett betydligt större spel; den som får ta smällen för att hans stall ska kunna behålla trovärdigheten utåt. Det luktar, osar, stinker Kate Moss och Paul Wolfowitz lång väg. En film om den franska touren kan bli den bästa konspirationsrullen sedan Chinatown. Vem ringer Polanski?



Tankar i övrigt:

• Solen skiner. Lite småtrevligt, men jag måste ändå sitta inomhus.
• När får man se Akombo?
• Är det någon som överhuvudtaget läser det här? Skit samma; jag skriver väl ändå. Text för textens egen skull, otroligt postmodernistiskt.

God förmiddag!

the Comeback

Gissa vad: det här blir det första inlägget jag skriver sedan mitten av december. Något oseriöst kan tyckas, men vad fasen... alla epoker har en uppgång, en storhetstid och till sist ett fall. Jag vill ogärna jämföra den här bloggen med mer kända epoker som epoken antika Rom, epoken Stormaktstiden eller epoken Zinedine Zidane; men den i sammanhanget minimala epok som var den här bloggen tog slut någon gång i december månad år 2006. Nu är det istället dags för efterföljaren att påbörja sin klättring mot skyarna.

Allt som står här ovanför är egentligen bara en dålig ursäkt. Faktum är att jag sitter på Telia i Birsta och har långtråkigt och därför har bestämt mig för att försöka skriva lite. Håll dock med om att den officiella förklaringen ser bättre ut. Faktum är dessutom att mitt liv har förändrats en del på sistone. Här är några av anledningarna:

• Arbetet (som just nu inte ens existerar) kommer i höst få ge vika för vidare studier.
  
• GIF Sundsvall går faktiskt hyggligt i Superettan = en mer harmonisk tillvaro för mig.
  
• Jag har långt gångna planer på att skriva någon form av bok (sådär, nu är det offentliggjort. Nu kan jag inte bara vika ner mig hur som helst och komma undan med det).

Jag återkommer med nya inlägg så snart något av intresse händer.



Fan! Att man inte kan hålla sig borta.