Trött man är

Sommaren: denna underbara men ack, så förrädiska årstid. Den tid då drömmar vävs och (ibland) slår in, när dagen är längre än natten och krogkvällarna aldrig vill ta slut.

Den tid då jag kollapsar fysiskt.

Problemet är detta: den svenska sommaren varar i ungefär tre månader. Under denna tid är det relativt varmt och väldigt ljust ute. Dessa tre månader vill man därför gärna utnyttja så mycket som möjligt. Därför har jag sällan gått till sängs innan midnatt, därför har jag mer eller mindre bott på krogen onsdagar, fredagar och lördagar. Att jag sedan måste kliva upp vid sjutiden för att cykla till jobbet lyckas jag liksom förtränga varje dag när jag lämnar detsamma.

Följd: en obeskrivlig trötthet, särskilt påtaglig just i detta ögonblick.
Växthuseffekten håller på att göra sitt till för att förlänga den varma perioden, och därmed lösa en del av problemet. Nu behöver vi bara någon form av meteor eller liknande som kan knuffa till jorden en aning, så att dagarna blir lite längre också. Gå och lägga sig i tid tycks nämligen inte finnas med som ett rimligt alternativ.

Snart händer det!