Fader vår

Min nattliga sömn giv mig inatt, och förlåt mig mina funderingar...
... det här håller inte längre. Har inte haft en vettig sömn på fjorton dagar. Sitter som en zombie på prakiken och tvivlar på att det ger något bra intryck.
Ett skämt, ett leende; men som kontrast ögonlock så tunga att all vilja går åt till att hålla dem uppe. Undrar just vad det ger för intryck?


Vad är det som händer? Det var ju det här som absolut inte fick ske. Nödbroms, någon?