Farväl till 00-talet - år 2000

Med knappt en månad kvar av 2000-talets första decennium känner jag att det är dags för en summering - år för år. Idag: år 2000.

Den åttonde juni (datumet har jag kollat upp och är fortfarande inte helt säker på, men rimligtvis borde det stämma) sade vi farväl till den trygghet som är gymnasiet.

Tolv år av mer eller mindre obligatorisk skolgång var över – nu försvann alla Sundsvalls 81:or ut i Sverige (och i vissa fall även världen).
Bysse, i tre års tid klassens överlägset slöaste – och då var konkurrensen minst sagt mördande – fick ett ryck och började studera till bibliotekarie. Olle började på Posten, Johannes hamnade åtminstone så småningom i Karlskoga och sedan i kungliga hufvudstaden. Alexandra drog, liksom jag, till Uppsala – där vi i princip aldrig stötte på varandra igen. Kyp blev kvar i Sundsvall där han befäste sin status som något slags småstadsglidare.

De flesta andra hade, och har jag fortfarande, ingen större koll på. Maria, Johanna,Fredrik, Jesper, Annelie, Viktoria, Sandra och allt vad de hette ... de där som jag tillbringade tre (eller i vissa fall två) av mina gymnasieår med. Gymnasiet gav mig inte så många nya vänner. Jag och Nisse umgicks mycket på skolan, men utanför hade jag redan andra vänner , vänner som jag nästan uteslutande mött under tidigare skolår, eller genom fotbollen.

Gemenskapen i klassen ökade visserligen på vårterminen i trean, när klassfesterna stod som spön i backen och alla förenades av ett gemensamt mål – den åttonde juni. Det ska ha varit någon slags bal också. Jag gick inte på den, kände inte ens till att den existerade. Idag hävdar jag att den var till för något slags, förvisso ganska stor, elit. Den majoritet av skolans treor som kände varandra väl, umgicks mycket på fritiden och på olika sätt såg till att vara populära i alla större och mindre sammanhang. De som var där säger emot, hävdar att det var en allmän tillställning. Det spelar ingen större roll, jag hade förmodligen inte gått även om jag känt till det hela. Sådan var jag på den tiden. Tur att människor förändras.

Åttonde juni 2000. Det regnade. Klassen fick sina betyg av Mattias. Windén höll ett spontant(?) tal i klassrummet innan vi gick ut på den berömda trappan. Studentsången ekade så länge de stänga dörrarna skyddade oss från föräldrars, syskons, far- och morföräldrars och kompisars åsyn, men dämpades dramatiskt så snart vi stod blottade där ute.
På kvällen var det fest på Oscar. Mats Sjöholm, som fått stipendium på 10000 kronor tidigare under dagen, hävdade att han skulle bränna allt på alkohol samma kväll. Jag hade ont i ett öra och kom aldrig riktigt igång. Vi åkte hem med Svedin vid tretiden. Jag, Hägga och Kalle, som plockades upp efter att ha inhandlat två Stora mosmenyn på Statoil Bergsgatan.

På sommaren var det Sverige-Turkiet i Norviksand, nätter på posten, öl, Figos galna mål mot England, Kos med Denna och Zaar, öl, Frankrikes vändning i EM-finalen mot Italien, öl och så småningom – när hösten nalkades – flytt till Uppsala.

Den akademiska världen: föreläsningar, seminarier, första kursboken (Leif Lewins Upptäckten av framtiden), första tentan (statsvetenskaplig teori), Bowling Alone – boken alla köpte men ingen läste, tentafester på Orvar, tisdagkvällar på Snerkes och förfester på Rackarberget med Martini Bianco direkt ur flaskan (det låter kanske inte så akademiskt i allas öron, men det hör definitivt till).

I Sydney tog Micke Ljungberg OS-guld och Lars Frölander simmade ifrån Klim på dennes hemmaplan. I Uppsala var jag olyckligt förälskad och i Sundsvall gick personen för min åtrå omkring och kunde inte bry sig mindre. I november körde jag min första tenta och fick vänta till nästa år innan jag kunde reparera fadäsen. Kring jul tog jag tåget upp till Sundsvall igen (jag hade säkert varit hemma någon gång under hösten också, men det har jag i så fall glömt nu).

Det mesta var sig likt. Efter fem minuter kändes det som att man aldrig hade lämnat föräldrahemmet på Svartvik. Så är det fortfarande. Människohjärnan verkar fungera så, har lätt för att ta till sig gamla, invanda mönster. Det skulle komma att prägla även år 2001 …