Farväl till 00-talet - år 2008

2008 var projekterat att bli det bästa året någonsin - och till en början saknades heller inte förutsättningar. Men en månad och en Stockholmsvistelse senare var jag tillbaka på noll.

Hemma i Sundsvall fortsatte journalistikstudierna. Jag gick på halva studiemedel och nästan på knäna. Ett par inhopp på ST och några vikariedagar på Katrinelund höll mig flytande under årets första månader.

Sedan: ett inhopp på Sundsvalls Gymnasium. Engelsk- och idrottslärare(!). Jag var där i två månader. Medieettorna skrev nationella prov, Sussie pumpade elaka oneliners och Josefine drog en fantastisk förklaring på flytande engelska om hur "majsens natur inte var att leva i en burk".

Modetjejerna ville alltid spela volleyboll, men var lika glada oavsett var det slutade. I somras tog de studenten. Jag fick min egen sång från lastbilsflaket, vilket var närmast rörande.

Vi såg Springsteen äga Ullevi och Ryssland skjuta Sverige ur EM redan i gruppspelet. Innan matchen mot Spanien lyckades Anders åka på tusen kronor i böter efter att i sin iver att hinna fram till avspark ha krupit under järnvägsbommarna.

På sommaren blev det arbete på ST. Jag, Westlund och Hansson spenderade timmar på Norrporten Arena och la ner hela vår själ i att försöka avslöja Timrås blivande förstecenter. Det spekulerades, telefonerades och skrevs spaltmeter om någon norrman som jag nu längre inte ens minns namnet på. Riku Hahl försvann till Frölunda och Timo Pärssinen hade enligt egen utsago något system med telefonnummer nedskrivna på lappar - à la 80-talet.

Det var vårkonsert med Gungner (Johanna var inte längre med .. hon hade lämnat för praktik i Norrköping), appletinikväll på Varvsgränd (70 cl vodka + 70 äppellikör försvann i rasande fart) och i frånvaro av Marley´s och Skeppan började jag så sakteliga bli en inventarie på Oscar istället. Emil, Hällas, Henning och jag .. ville man träffa någon av oss fyra en lördagkväll visste man var man skulle leta.

Vi firade midsommar i Armsjön. På lördagen hade jag tagit på mig att arbeta som nyhetsreporter på tidningen. Bakfull så det räckte åkte jag och fotograf Sofia till Söråker för att dokumentera fjärilssafari. Naturligtvis kom ingen utom arrangören själv. Jag, Sofia och arrangören traskade själva runt i skogarna och lärde oss om arter och bestånd. Hade jag fått välja hade jag hellre gjort som de andra och stannat hemma i sängen.

På hösten fick jag fortsatt vikariat på tidningen. En projektanställning som sträckte sig till sista februari. Äntligen en stadig inkomst! Jag åkte till Norge och såg Micke Lustigs debutmatch på Ullevål och gjorde maffiga intervjuer med Hanna Westrin och Pelle Nilsson. Med tanke på det stora lokala deltagandet vid OS i Peking skickade ST en egen reporter i form av sportchef Engström. Totalt fick han bevittna cirka tio minuter av Sundsvallsidrottande på de olympiska arenorna.

Giffarnas återtåg till Allsvenskan blev kort. Per Joar Hansen var bättre på att säga roliga saker än på att träna fotboll och fjolårets succéman Mika Sankala tycktes reducerad till någon slags konbärare. I början av september fick de lämna och Sören Åkeby klev in istället - till ingen nytta. I slutet av samma månad såg jag plågad laget förlora med 0-5 hemma mot IFK Göteborg. I början av november hörde jag på webbradio från London hur sista chansen gick om intet nere i Malmö. Efter första halvlek stod det 3-0 - då lämnade jag internetcaféet. Det finns bättre saker att göra i London än att genomlida 90 minuter jävelskap vid en dator.

Jag hälsade på Josefin i Brighton och såg Nasri sänka United på Emirates. Ronaldo blev utbuad så fort han rörde bollen och jag tyckte synd om honom. När det inte var på tv blev han plötsligt så mycket mer mänsklig.

Jag, Louise och Feven spenderade timtal på Wayne's. Omsättningen på folk i mitt hus var sjukt stor och när Elina flyttade till Stockholm var jag plötsligt ensam kvar av det gamla gardet. På nyårsafton åt vi middag hos Maria och var alla hyfsat nyktra när vi skålade in det nya året i champagne. Den oinsatte kunde nog lurats att tro att vi var på väg att bli vuxna. Men det dröjde ett tag till ...