Ibland undrar jag när jag slarvade bort min logik.
Jag kunde ha stannat på jobbet. Planerat lite, druckit en kopp kaffe och pratat med elever och kollegor. Det fanns värme, det fanns sällskap, det fanns saker att göra.
Istället valde jag att gå hem. Det kändes liksom bra i dåläget. Att gå hem från jobbet brukar ju vara det man eftersträvar från i princip den stund man kommer dit.
Men för att citera författaren Per Hagman: "Att komma hem ska vara en schlager."
Jag hör dock varken Lotta Engberg eller Kicki Danielsson. Bara elementet som knackar och tangenternas knatterknatter. Jag har, kort sagt, ingenting att göra här hemma.
Så varför gick jag hem? Till det här? Ja, det kan man undra. Den dagen jag återfinner logiken följer förhoppningsvis svaret med på köpet.
Jag längtar redan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
haha vilket kämpigt liv du verkar ha... =P
Hmm... Nja, jag tycker inte det är så märkligt. Folk som stannar kvar på jobbet när dom inte måste är i regel väldigt ensamma människor, skulle jag säga. Det är lite sorgligt nästan, bara sitta där och sörpla kaffe och leta efter nåt att prata med...
Ser det som ett sundhetstecken att du varken här Lotta Engberg eller Kicki Danielsson när du kommer hem...
Du får skaffa en katt!
Jag förstår inte vad det är för fel med att hänga kvar på jobbet, tvärtom, det är ju eftersträvansvärt att känna att man har ett jobb man lätt kan hänga kvar på, man ska ju ändå spendera 32(1) procent av sin vakna tid där. Sannolikt mer tid än vad man kommer ägna åt någon annan aktivitet bort taget sova.
(1)
Antagande:
1. Året har 365 dagar
2. Man har semester 26 dagar
3. Man arbetar 5 dagar i veckan.
4. Man är inte ledig/sjuk utöver detta.
5. Man sover 8h/dygn. Jämt eller i snitt.
6. En arbetsdag är man på jobbet 8h.
7. Vaken tid innebär 16h/dygn 365 dagar/år.
Skicka en kommentar