Om exakt fyra månader infaller min tjugofemte födelsedag. Brukligt vore naturligtvis att fira detta med pompa och ståt, i glada vänners lag. Men ärligt talat börjar mina funderingar på att göra en klassisk tantsmitning komma allt närmre ett förverkligande.
Alltså: "All eventuell uppvaktning på min födelsedag undanbedes vänligt med bestämt!"
En kort insändare i lokaltidningen och sedan är allt ur världen. Enklast möjliga lösning.
Det finns förstås en anledning till mina dubier. Jag har under de senaste månaderna varit på ett antal födelsedagsfester, vilka alla har varit orgier i mat, dryck och organisation. Jag känner, rent ut sagt, att jag aldrig kommer att kunna nå upp till den standard som gästerna nu har vant sig vid.
Min enda räddning tycks vara att fokusera på den flytande formen av föda. Att helt enkelt se till så att gästerna dricker så mycket att de helt enkelt glömmer bort det där med maten. När jag sedan dukar fram några halvråa kycklingfiléer och vidbrända hamburgare så är folk ändå så tankade så att allt smakar fantastiskt. Det måste nästan bli så.
...och annars finns ju alltid ST
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej hopp! Klart du ska fira din födelsedag, ja menar tänk vad en gammal käring som jag kan bli glad av lite partaj! (förutsätter rak att att jag är inviterad:P)
Jag kan hjälpa dig med maten om det kniper, spriten kan jag hjälpa dig dricka upp;)
Folk kommer ju för att träffa dig i vilket fall, det räcker för en underbar fest!
kram kram
Instämmer med föregående talare; folk kommer ju för att fira dig - inte för matens skull. Å de puckon som kommer för matens skull får helt enkelt skylla sig själva. :-)
Skicka en kommentar