Sensible Soccer.
Stora pixlar på en grön bild, men samtidigt det kanske mest briljanta fotbollsspel världen någonsin skådat. Dribbla, passa, skjut. Allt klaras av med ett fåtal knappar, inga rymdskeppsdosor här inte.
En gång i tiden var jag bäst på det. Jag kunde med lätthet vinna VM med Albanien. Nu för tiden är jag närmast medioker, och det plågar mig. Löjligt, kanske ni tycker. Men precis som med allt annat så är det smärtsamt att upptäcka att man inte längre besitter det där lilla extra.
Idag förlorade jag med Sverige mot Bulgarien i VM:s kvartsfinal. Det var nära att jag slog sönder tangentbordet.
Jag hatar det! Men samtidigt kan jag inte sluta spela.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag förstår dig... vissa saker kan man bara inte sluta med...
Jag satt o grubblade över samma sak igår; för några år sedan var jag överlägsen på sprint-loppen i juiced. Nu, när jag äntligen kommit över spelet igen är det inte alls säkert att jag vinner dem. Det plågar mig.. Ikväll måste jag återuppta kampen!
Skicka en kommentar