Solen skiner utanför fönstret, sommaren är lång och på stränderna är det trängre än vid en marknadsmorgon i Addis Abeba.
Men vad hjälper väl det?
För här sitter jag, tumrullandes och timräknandes.
Orden här ovan är böjda i presens particip. Det är en participform som inte är speciellt vanlig i daglig skrift.
Sådär, nu fick jag det sagt också. Nu när jag börjat ägna mig åt att utreda svensk grammatik kanske ni bättre förstår hur påtagligt less jag är.
Man kanske skulle....
nej, förresten.
Eller så kanske man borde...
Nej! För gud skull. Inte på jobbet.
Sex timmar kvar. Fjorton till helg.
Pris ske högre makter.
Men det lär väl regna på lördag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar