Jag har kommit fram till att mitt recensionsprojekt är ohållbart. Så här i sommar- och VM-tider finns det helt enkelt inte tillräckligt med tid att offra på att lyssna in skivor. Därför får jag helt enkelt köra en recension lite då och då, jag blir nog klar ändå så småningom.
Tillbaka till verkligheten igen: Umeå-Sundsvall 2-1. Efter förra veckans vinst trodde man att vändningen var i nära förestående (igen), men man togs snabbt ner på jorden (igen). På presskonferensen efteråt talade tränare Wilson om truppens orutin (igen) samt 2-3 andra uttjatade bortförklaringar (igen).
Ukraina spelar mot Italien ikväll; i gult och blått. I en tid då Israel ägnar sig åt tämligen omotiverade "Saving Private Ryan"-operationer, David Wilson fortfarande sitter kvar i tränarbåset och en bra duschrunk kan göra att dagen känns meningsfull (en sjuk värld helt enkelt), så räcker de välbekanta tröjfärgerna gott och väl för att de ska vinna åtminstone mitt stöd. För att travestera renässansmänniskan, filosofen och geniet Cosmo Kramer: Ukraine is strong!
fredag, juni 30, 2006
onsdag, juni 28, 2006
Recension: Gold
Titel: GoldArtist: Ryan Adams
Betyg: 4/5Ryan Adams har på senare år blivit mest känd för att ge ut halvfärdiga skivor i tid och otid. Hans andra platta, Gold, känns dock så färdig som en skiva kan bli. Skivan är en välarbetad, sparsmakad sak som rymmer inte färre än 16 spår. Om Adams på sina senaste alster kan sägas ha fått en förkärlek för rocken så arbetar han här enligt principen less is more. Elgitarrerna har fått ytterst lite utrymme, och ljudbilden domineras istället av främst akustisk gitarr och piano.
Trots att skivan innehåller så många spår så håller låtarna genomgående hög klass. Vissa sticker dock ut mer än andra, som till exempel den lite svängigare New York New York, Rescue Blues och den tårdrypande avslutningen Goodnight Hollywood Blvd.
Om något negativt ska sägas om den här skivan så får jag vara tjatig och återkomma till längden. En dryg timme musik kan kanske tyckas vara redig valuta för pengarna, men det är faktiskt inte alltid som längre är bättre. Eftersom de flesta låtarna på Gold håller ungefär samma tempo och samma (uramerikanska) sound, så kan en lyssnare som inte sitter på helspänn lätt tappa koncentrationen efter ett tag, varpå låtarna tenderar att flyta in i varandra. Personligen tror jag att den här skivan hade tjänat på att kapas ner till mer standardmässiga 45-50 minuter. Inte för att de låtar som finns med inte håller måttet, utan för att folk ska orka lyssna ordentligt på varenda låt och ge Ryan Adams den uppmärksamhet han förtjänar.
tisdag, juni 27, 2006
Sommarprojektet 2006
Hur tillbringar man egentligen en sommar på bästa sätt? Hur skriver man egentligen ihop en bra sommarblogg? Det som åtminstone jag förknippar med sommar är sol, glass, läsning, musik och glädje, varför jag tycker att det skulle vara roligt att kunna använda några av dessa saker i bloggen. I förstone hade jag därför tänkt recensera böcker här på bloggen, men efter viss tids funderande kom jag fram till att det skulle bli alltför få recensioner för att det skulle bli någon ordentlig kontinuitet på projektet. Istället har jag bestämt mig för att recensera min skivsamling, hela vägen från A-Ö, alla skivor (även Orup och Svullo) inkluderade. Senare idag påbörjas alltså detta projekt, och sedan följer en skiva om dagen till dess att all musik i CD-hyllan avhandlats. Om jag inte minns helt fel så är det Ryan Adams "Gold" som är först ut, och det hela kommer avslutas om några månader med Kristofer Åströms "So much for staying alive". Missa nu alltså inte detta. I princip är det som att jag lämnar ut min själ till allmänt beskådande.
Korrigering: På grund av allt för mycket fotbollstittande har jag inte hunnit med att lyssna igenom någon skiva ordentligt ännu. Första recensionen kommer därför imorgon istället.
Korrigering: På grund av allt för mycket fotbollstittande har jag inte hunnit med att lyssna igenom någon skiva ordentligt ännu. Första recensionen kommer därför imorgon istället.
måndag, juni 26, 2006
Veteran-VM?
Aftonbladet publicerade igår en artikel där de tippade hur en eventuell svensk VM-trupp till nästa fotbolls-VM i Sydafrika skulle kunna se ut. Eftersom jag tidigare beklagat mig över den dåliga återväxten i svensk fotboll så var detta ganska intressant läsning för mig. Noterbart är till exempel att:
*Den yngste spelaren i truppen är 24 år (Pontus Wernbloom)
*Medelåldern i den tilltänkta startelvan är 31 år.
*Medelåldern i truppen är 28 år.
Om denna kvällstidningsprofetia slår in så är jag tämligen övertygad om att vi inte behöver bekymra oss över Sydafrika-VM. Med en sådan startelva har vi nämligen ingenting i ett VM att göra. Namn som Mikael Nilsson, Mikael Antonsson och Tobias Hysén har enligt mig redan nu passerat åldern då de rimligen kan räknas som talanger, allt utan att ha nått några högre höjder på fotbollshimlen. Jag begär naturligtvis inte att Sportbladet ska kunna förutse vilka av de dåvarande 18-åringarna som kommer att kunna slåss om en plats, men var finns t.ex. de dåvarande 20-24-åringarna, alltså de som nu är mellan 16 och 20 år gamla? Är Sveriges fotbollsframtid verkligen så mörk som Sportbladet här (åtminstone enligt min mening) beskriver?
Dock: Väsby-Gif Sundsvall 0-2. Det finns ett ljus på fotbollshimlen!
*Den yngste spelaren i truppen är 24 år (Pontus Wernbloom)
*Medelåldern i den tilltänkta startelvan är 31 år.
*Medelåldern i truppen är 28 år.
Om denna kvällstidningsprofetia slår in så är jag tämligen övertygad om att vi inte behöver bekymra oss över Sydafrika-VM. Med en sådan startelva har vi nämligen ingenting i ett VM att göra. Namn som Mikael Nilsson, Mikael Antonsson och Tobias Hysén har enligt mig redan nu passerat åldern då de rimligen kan räknas som talanger, allt utan att ha nått några högre höjder på fotbollshimlen. Jag begär naturligtvis inte att Sportbladet ska kunna förutse vilka av de dåvarande 18-åringarna som kommer att kunna slåss om en plats, men var finns t.ex. de dåvarande 20-24-åringarna, alltså de som nu är mellan 16 och 20 år gamla? Är Sveriges fotbollsframtid verkligen så mörk som Sportbladet här (åtminstone enligt min mening) beskriver?
Dock: Väsby-Gif Sundsvall 0-2. Det finns ett ljus på fotbollshimlen!
söndag, juni 25, 2006
Livet från den tunga sidan.
Fan
Fan.
Fan!
Baksmällan är enorm. Gårdagens fotbollsutspelning kan ha varit det sämsta jag har sett ett svenskt landslag prestera någonsin. Dessutom börjar jag, närd av negativ energi, övertygas om att Sverige lär missa de kommande mästerskapen, och att vi alltså inte kommer att få se något VM med svenskt deltagande på minst åtta år.
Anledningen till denna pessimism är enkel; det tycks helt enkelt inte finnas några stora talanger i den kommande generationen. Bara en sådan sak som att Giffarnas Micke Dahlberg och Stefan Ålander varit ordinarie i U21-landslaget (ett landslag som för övrigt blev utspelat av Island i den avgörande EM-kvalmatchen) säger en hel del om svensk fotbolls framtid. Det är möjligt att jag har fel, att det kryllar av blivande storstjärnor i åldrarna 16-18 år, men i så fall skrivs det förvånansvärt lite om dem i tidningarna.
Just nu är det mest två saker jag funderar på: Varför var Henke Larsson och Zlatan värdelösa turneringen igenom, och varför verkar inte folk tycka att det är roligt att spela i landslaget? Brukar man inte försöka toppa formen till mästerskap, det är i alla fall så idrottsmän i allmänhet arbetar. Om det vi såg i VM var en Henke i toppform så har Helsingborg snart en ny röv att värma bänken med, och vad gäller Zlatan så kanske Juventus omtalade nedflyttning gör att han hamnar bland det motstånd han hör hemma.
Det snackas även om att Ljungberg kanske ska sluta i landslaget. Ljungberg! Han är 29 år gammal. Är det verkligen så tråkigt och jobbigt att spela i landslaget så att man måste sluta redan i den åldern. Vad kommer härnäst? Kalle Svensson slutar i landslaget? Förr hade fotbollsspelare som sin högsta dröm att få spela i landslaget, men det är tydligt att dagens svenska spelare inte tycker att det är så roligt att anstränga sig om de inte får några miljoner för besväret.
För övrigt kan jag bara konstatera att förnekarmentaliteten verkar vara högsta mode nuförtiden. "Vi spelar bra men har mycket otur", säger David Wilson. Exakt detsamma säger Lasse Lagerbäck. Varför kan ingen bara gå ut och erkänna att saker och ting är skit när de faktiskt är det?
Fan.
Fan!
Baksmällan är enorm. Gårdagens fotbollsutspelning kan ha varit det sämsta jag har sett ett svenskt landslag prestera någonsin. Dessutom börjar jag, närd av negativ energi, övertygas om att Sverige lär missa de kommande mästerskapen, och att vi alltså inte kommer att få se något VM med svenskt deltagande på minst åtta år.
Anledningen till denna pessimism är enkel; det tycks helt enkelt inte finnas några stora talanger i den kommande generationen. Bara en sådan sak som att Giffarnas Micke Dahlberg och Stefan Ålander varit ordinarie i U21-landslaget (ett landslag som för övrigt blev utspelat av Island i den avgörande EM-kvalmatchen) säger en hel del om svensk fotbolls framtid. Det är möjligt att jag har fel, att det kryllar av blivande storstjärnor i åldrarna 16-18 år, men i så fall skrivs det förvånansvärt lite om dem i tidningarna.
Just nu är det mest två saker jag funderar på: Varför var Henke Larsson och Zlatan värdelösa turneringen igenom, och varför verkar inte folk tycka att det är roligt att spela i landslaget? Brukar man inte försöka toppa formen till mästerskap, det är i alla fall så idrottsmän i allmänhet arbetar. Om det vi såg i VM var en Henke i toppform så har Helsingborg snart en ny röv att värma bänken med, och vad gäller Zlatan så kanske Juventus omtalade nedflyttning gör att han hamnar bland det motstånd han hör hemma.
Det snackas även om att Ljungberg kanske ska sluta i landslaget. Ljungberg! Han är 29 år gammal. Är det verkligen så tråkigt och jobbigt att spela i landslaget så att man måste sluta redan i den åldern. Vad kommer härnäst? Kalle Svensson slutar i landslaget? Förr hade fotbollsspelare som sin högsta dröm att få spela i landslaget, men det är tydligt att dagens svenska spelare inte tycker att det är så roligt att anstränga sig om de inte får några miljoner för besväret.
För övrigt kan jag bara konstatera att förnekarmentaliteten verkar vara högsta mode nuförtiden. "Vi spelar bra men har mycket otur", säger David Wilson. Exakt detsamma säger Lasse Lagerbäck. Varför kan ingen bara gå ut och erkänna att saker och ting är skit när de faktiskt är det?
torsdag, juni 22, 2006
Bara några frågor...
En gång i tiden kändes det åtminstone småroligt att gå på fotboll i Sundsvall. Även om också den tiden präglades av bedrövelse och besvikelse så visste man att chansen till en skrällseger alltid fanns där.
Så är det icke längre.
Katastrof är inte ord nog för att beskriva Giffarnas säsong i Superettan så här långt. Hittills har vi tagit 6 (SEX!) poäng på 10 matcher. Klubbens grandiosa och självklara målsättning om att ta steget till Allsvenskan direkt har nyligen reviderats till "att få en bra placering som möjligt", en målsättning som är helt omöjlig att misslyckas med, även om man slutar näst sist har man ändå nått en så bra placering man kunnat.
Som en följd av den usla säsongen bjuder styrelsen nu in klubbens medlemmar till frågestund. Jag är tyvärr inte medlem och kan därför inte närvara, men det finns en hel del frågor jag skulle vilja ha svar på. Om någon som tänkt gå på mötet läser detta så får han/hon gärna framföra följande till styrelsen:
1. Hur i h-e kan en tränare som uppenbarligen inte har ett uns självinsikt eller självdistans, och som dessutom kört laget i botten trots allt ha fullt förtroende?
2. Varför har man värvat spelare som uppenbarligen inte ens duger till att sälja chips i kiosken (läs Bubalo, Cleaver)?
3. Hur kommer det sig att nämnde Cleaver ändå får starta match efter match efter match, alltid med samma resultat?
4. Hur kan tränare Wilson säga att laget är för ungt och orutinerat för att gå upp, då man i truppen förfogar över åtta man som förra året var mer eller mindre ordinarie i Allsvenskan?
5. Varför klagar Wilson på att det saknas anfallare i laget, då han själv valde att plocka med sig Patriksson från Ljungskile, och dessutom placerar Andreas Hermansson som högerback! (Vilket dessutom får till följd att seriens kanske bästa högerback, Micke Lustig, får spela på fel kant och inte når sin fulla kapacitet.)
6. I truppen finns fem personer som förra året hade plats i U21-landslaget. I år finns inte en enda av dem kvar där. Tycker sig tränaren ha något ansvar i detta?
7. Varför säger man att man ska spela ihop ett lag och envisas sedan med att möblera om i laget till i stort sett varje match?
8. Varför misshandlas flera spelare (Ålander, Lustig, Hermansson, Tobbe Eriksson) genom att få lira på helt fel positioner?
Där har vi en bråkdel av de funderingar jag plågas av varje dag nuförtiden. Tack och lov för fotbolls-VM, som både ger möjligheten att få se på bra fotboll och ger en något annat att tänka på.
Så är det icke längre.
Katastrof är inte ord nog för att beskriva Giffarnas säsong i Superettan så här långt. Hittills har vi tagit 6 (SEX!) poäng på 10 matcher. Klubbens grandiosa och självklara målsättning om att ta steget till Allsvenskan direkt har nyligen reviderats till "att få en bra placering som möjligt", en målsättning som är helt omöjlig att misslyckas med, även om man slutar näst sist har man ändå nått en så bra placering man kunnat.
Som en följd av den usla säsongen bjuder styrelsen nu in klubbens medlemmar till frågestund. Jag är tyvärr inte medlem och kan därför inte närvara, men det finns en hel del frågor jag skulle vilja ha svar på. Om någon som tänkt gå på mötet läser detta så får han/hon gärna framföra följande till styrelsen:
1. Hur i h-e kan en tränare som uppenbarligen inte har ett uns självinsikt eller självdistans, och som dessutom kört laget i botten trots allt ha fullt förtroende?
2. Varför har man värvat spelare som uppenbarligen inte ens duger till att sälja chips i kiosken (läs Bubalo, Cleaver)?
3. Hur kommer det sig att nämnde Cleaver ändå får starta match efter match efter match, alltid med samma resultat?
4. Hur kan tränare Wilson säga att laget är för ungt och orutinerat för att gå upp, då man i truppen förfogar över åtta man som förra året var mer eller mindre ordinarie i Allsvenskan?
5. Varför klagar Wilson på att det saknas anfallare i laget, då han själv valde att plocka med sig Patriksson från Ljungskile, och dessutom placerar Andreas Hermansson som högerback! (Vilket dessutom får till följd att seriens kanske bästa högerback, Micke Lustig, får spela på fel kant och inte når sin fulla kapacitet.)
6. I truppen finns fem personer som förra året hade plats i U21-landslaget. I år finns inte en enda av dem kvar där. Tycker sig tränaren ha något ansvar i detta?
7. Varför säger man att man ska spela ihop ett lag och envisas sedan med att möblera om i laget till i stort sett varje match?
8. Varför misshandlas flera spelare (Ålander, Lustig, Hermansson, Tobbe Eriksson) genom att få lira på helt fel positioner?
Där har vi en bråkdel av de funderingar jag plågas av varje dag nuförtiden. Tack och lov för fotbolls-VM, som både ger möjligheten att få se på bra fotboll och ger en något annat att tänka på.
onsdag, juni 21, 2006
Der manschaft!
Som alla redan vet så avancerade våra svenska fotbollsgrabbar till åttondelsfinal genom 2-2 mot England. Huruvida de tyska mittbackarna har östtyskt ursprung låter jag vara osagt, men hittills i turneringen har de åtminstone sett lika smidiga ut som gamla Stalinstatyer. Vår egen evighetsmaskin Fredrik Ljungberg kan därför i bästa fall få en rejäl autobahn att löpa på. Mitt tips blir 2-0 till Sverige.
Ett annat problem för förbundskaptenerna är Marcus Allbäcks succé. Om nu Zlatan tillfrisknar till matchen mot Tyskland är det högst oklart vem som får chansen från start. Min önskeelva ser ut som följer:
Isaksson
Ett annat problem för förbundskaptenerna är Marcus Allbäcks succé. Om nu Zlatan tillfrisknar till matchen mot Tyskland är det högst oklart vem som får chansen från start. Min önskeelva ser ut som följer:
Isaksson
Alex Mellberg Lucic Edman
Linderoth
Chippen Larsson Ljungberg
Zlatan Allbäck
Alltså: ner med Henke på Källströms position för att ge utrymme för både Zlatan och Allbäck. Detta lär dock inte ske, dels för att Lagerbäck inte direkt är känd för att gå på chans, och dels för att uppställningen är mer än lovligt offensiv mot ett lag som Tyskland. Mitt tips blir dock att Allbäck förpassas tillbaka till bänken, förutsatt att Zlatan är fullt fräsch naturligtvis.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)