One more cup of coffee...

Det var när jag bryggde kaffe tidigare idag som det slog mig:
Kaffet smakar inte lika gott i mina trista, blå IKEA-koppar som det gjorde i min förra kaffemugg. En mörkblå mugg med Josh Rouse-motiv, inhandlad på en konsert i Uppsala. Nu finns den inte mer. Sönderslagen i fyllan och villan, och kaffet blir sig aldrig likt.


Jag har inga pengar; som vanligt. Försöker tänka att det kanske blir bättre framöver, att man måste härda ut nu i ungdomen för att få det bättre ställt längre fram i livet.
Men vad fan...
Det är ju nu jag skulle kunna göra något vettigt för slantarna. Åka på festivaler, långa resor, köpa musikinstrument och intressanta böcker.
Vid 40- 50-årsåldern blir folk med pengar ändå bara småborgerliga. Det är min största skräck: att börja klä mig i kostym, köra en flådig BMW och tycka att det bästa med livet är att ha trevliga middagsbjudningar där man talar om firman och ekonomin, går på violinkonserter och tycker att det är bra om barnen gifter sig med anständigt, hyggligt folk med ordnad ekonomi.

Fy fan! Jag är redan livrädd.

Rosebud...