Tankar om lördagar

Trött är man.
I min föreställningsvärld finns det bara två (alternativt tre) sätt att tillbringa en lördagkväll på:

1. Gå på krogen.
2. Se en film.
3. Bara ligga hemma och ta det piano.

Problemet är bara att listningen här ovanför är en ranking. Se en film är således plan B om man av någon anledning, oftast penningbrist, inte kan ta sig ut på krogen. Alternativ 3 är en extrem nödlösning som man bara till om man därtill är nödd och tvungen. Detta får alltså till följd att alternativ ett är det som används i åtminstone tre fall av fyra.

Som om inte detta vore nog så bjuder utgångarna dessutom på sitt alldeles eget moment 22. Om man har gått ut och haft roligt en kväll så blir man genast sugen på att gå ut igen nästa helg. Dock är det ytterst sällan som det är lika roligt två helger i rad, men skam den som ger sig; har man haft tråkigt så fylls man nämligen genast av revanschlusta, och bestämmer sig därmed för att minsann ha en roligare kväll nästa lördag. Det enda som därmed kan hindra det aldrig sinande flödet av utgångar är den alltför välbekanta dagen efter-ångesten. Tyvärr är det oftast så att denna välbehövliga bromskloss i helgtillvaron oftast dyker upp någon gång på söndag morgon, men nästan alltid dragit sig tillbaka igen då nästa helg börjar närma sig. Därmed förhindrar den sällan det oundvikliga, nästa helgs utgång.

Därför sitter jag här just nu. Trött som få.

P.S. Igår var det faktiskt roligt. Så nu blir det nog till att gå ut igen om en knapp vecka.