Inte ett instrument bland andra

Tänk er ett piano som har dubbelt så många toner som ett vanligt piano, men samma omfång av oktaver. Med tanke på hur många små vita och svarta tangenter som finns på ett alldeles vanligt piano, ett sådant som ofta står och skräpar hemma hos någon farmor eller moster, men som sällan brukas eftersom ingen behärskar det, så måste ett piano av den storlek jag föreställer mig vara något alldeles ohyggligt svårspelat. Men faktum är att det existerar ett sådant piano. Inte tjugo, inte fyra, utan ett enda.



Pianot finns på Nationalmuséet i Prag och är världens enda så kallade kvartstonspiano, det vill säga ett piano som inte bara har tangenter för hel- och halvtoner, utan även för toner där emellan, kvartstonerna. Tonerna finns inte ens i våra västerländska skalor, men är naturligtvis fullt möjliga att spela på till exempel en fiol, där det ju inte finns några band på halsen som reglerar tonhöjden.
Pianot i Prag är specialbeställt av Alois Hába, en tjeckisk kompositör som ägnade sig åt att komponera just kvartstonsmusik. Varför ger man sig ens in på något sådant? Var han en man som tyckte att det var lite för enkelt att använda sig av de oändliga variationer som finns i den västerländska standardskalan, och som därför kände sig tvungen att försvåra till det för sig en aning?

Förbannat coolt är det i alla fall. Den dag jag blir rik ska jag också låta bygga mig ett kvartstonspiano. Naturligtvis finns det inte en suck att jag ska lyckas lära mig att spela på det, men om jag nu ska ha ett piano som står i ett hörn och samlar damm, som hos alla mostrar och farmödrar där ute, så kan jag åtminstone ha ett som är lite uppseendeväckande.

Två dagar kvar...