Svåra beslut

Först var det krogen.
Efter några öl filmkväll.
Till sist, efter viss beslutsvånda, blev det krogen igen.
Nu är jag ändå osäker på om jag valde rätt. En bra rulle och trevligt sällskap är sällan fel.

Hur svårt ska det behöva vara att fatta ett beslut?

Men, men. Nu är det gjort i alla fall. Nu får man gå in helhjärtat för det val man ändå gjorde.

Ingen saliv i glasen.
All in!

Skurkfasoner

I Sundsvalls Tidning står idag att läsa om en 86-årig man som anmält några handdukar samt ett par räkningar stulna. Det troliga är förstås att mannen i fråga helt enkelt har tappat bort sakerna, minnet brukar ju inte direkt bli längre med åren. Men om så inte är fallet har jag ett par sanningens ord att säga till tjuven:

Varför går du hem till en gnällspik som anmäler dig? Jag bor på Varvsgränd 14 i Sundsvall. Kom hit istället! Jag lovar att du får ta precis så många räkningar som du vill.

Fotbollsspelarens uttåg

Hallelujah! Gif Sundsvall har, efter lång stunds tystnad, ett nyförvärv på gång. Norrmannen Kristoffer Tollås verkar inte helt främmande för en flytt till grannlandet i öster.

Möjlig (trolig?) dialog mellan Tollås och en lagkamrat:

L: Jaså, du packar din väska du? Vart ska du ta vägen?

T: Jag ska till Sundsvall och bli fotbollsspelare. Det gives alltid något bättre än döden.

Ilsken och uppgiven

"Only the good die young" sjöng Freddie Mercury i Queen en gång för många år sedan, innan han själv avled i sviterna av ett alldeles för hårt leverne, vilket resulterade i att han smittades av AIDS. Av sin egen låt att döma så var alltså herr Mercury själv en av de goda människorna, och personligen tror jag att det finns en sanning i texten. Dock blir den ännu sannare om man vänder på resonemanget: De onda vinner alltid.

Varför måste det vara så? Varför är det alltid de hänsynslösa, själviska och allmänt elaka människorna som går vinnande ur striden? Jag är i och för sig medveten om att jag besvarade frågan samtidigt som jag ställde den, att de når dit de vill just tack vare att de är själviska och hänsynslösa, men jag blir ändå förbannad. Förbannad på saker jag inte kan påverka, vilket gör mig än mer förbannad.

Vad är det här för jävla världsordning?

Vardag

Ännu en helg är till ända.

Två hela dagar som skulle vara så sköna, som balsam för själen. Nu är de borta, bortkastade i en dimma av spritångor, och kvar finns endast Uffe Ågren, sittandes gapskrattande på sängkanten.

Usch.

I maklig takt på väg

Just nu: Himlen är grå, visserligen i en ljus nyans, men ändå grå. Man kan tycka att det borde påverka mitt sinnelag, men just nu känner jag mig väldigt väl rustad för att stå ut med lite gråtrist mörker. Fredagen har ju anlänt. Om två timmar sitter jag på cykeln på resa mot ytterligare dryga två dagars ledighet.

Imorgon: Farmor fyller år. Respektingivande 81 år närmare bestämt. Jag vet precis hur det kommer att bli:
"Jag har lagat lite mat. Det är inte så mycket, men ta för er ni."
"Ta lite till."
"Ät mer nu, så att det tar slut någon gång."
"Efterrätt. Ät mer efterrätt."
"Kanske lite kaffe och kakor? Ta en bulle till du."

Tugg, tugg. Svälj. Glufs, glufs!

I'm lovin' every minute of it!!!

Hon ska få skivor i present. Björn Olsson. Visserligen brända, men ändå. Jag tror att hon kommer att få ut mycket nöje av dem.


Two hours and counting...

Konsumtionssamhället light

Alldeles tärd av funderingar. Tankarna malde i mitt huvud.
Knirr, knarr, knirr, knarr.
Till sist klarade jag inte mer. Jag var tvungen att få ett svar på frågan som plågade mig.

-Vad har Whyred för återförsäljare i Sundsvall?

Inga... skulle det visa sig. Inte en enda liten butik, i en stad med knappt 100000 invånare!

De finns i Mjölby. I Mjölby!

Fy fan.

Böcker, böcker

Det går tungt med sommarläsningen just nu. Så fort man ger i sig i klinch med en klassiker så förlängs lästiden något. Jag vill ju hinna plöja mig igenom så många böcker som möjligt i sommar.
Som tur är har jag åtminstone inte ett särskilt ansträngande arbete, så jag hinner avverka X antal sidor per dag samtidigt som jag får betalt för det.

Just nu: Bröderna Karamazov

Kommande:
Dårskaper i Brooklyn
Flickan som lekte med elden
Caiprinha med döden
Kafka on the shore
Anna Karenina

Det är så mycket man vill hinna med. Men är det sommar så ska det tamejfan läsas också! Dessutom kommer det ju en helt ny sommar om bara ett knappt år, förhoppningsvis innehållandes en semester. Det känns definitivt inte fel.

Limbo

I mitt (idoga?) sökande efter en livskamrat så tror jag mig ha kommit fram till en ödesdiger slutsats. Nämligen den att jag är, om inte fast, så åtminstone relativt stillastående mellan två världar.
För alternativ för de folkliga.
För folklig för de alternativa.

Nej! Jag vill inte tillbringa dagarna med att läsa kvällstidningarnas sexspalter samtidigt som Rix FM spyr ut de senaste hitsen i bakgrunden.

Nej! Jag vill inte diskutera eventuella Bergmaninfluenser i den senaste Solondzrullen.

Nej! Jag vill inte se på uppenbart dåliga jävla actionfilmer som innebär en uppenbar risk för hjärnskrumpning vid alltför långvarigt tittande.

Nej! Jag vill inte behöva bry mig om vilken politik som förs i varenda litet obskyrt land i Mindre Asien.

Nej! Jag vill definitivt inte behöva offra nästa Gif-match för att gå och lyssna på när Alan Warner läser dikter i motljus, ackompanjerad av en stråkkvintett från gamla Östberlin.

Det enda jag vill är egentligen att träffa en mysig tjej med poppig look som har ett avslappnat förhållande till kultur i största allmänhet. En tjej som gillar BÅDE litteratur och fotboll (det går, tro det eller ej!) En tjej som tar musik på allvar, men som ändå kan tänka sig att tomlyssna igenom skivorna utan att nödvändigtvis behöva reflektera över meningen med varenda ackordbyte och textrad.

Är det verkligen för mycket begärt?

Och.. om inte det går. Någon som är snäll och glad och åtminstone då och då kan tänka sig att skratta åt dåliga ordvitsar, bara för att det är just jag som berättat dem.

Man får sikta mot stjärnorna. Risken är dock påtaglig att man kommer på jorden igen utan att ens ha besökt det nedre molntäcket.

Just nu!

Aj fan.
Var ute alldeles för länge igår. Jag tror att jag har dragit på mig en duktig förkylning nu. Dock var fiolerna inte alls tokiga. Däremot är det synd att man aldrig ens får spela andrafiolen.
För övrigt undrar jag om det egentligen är nyttigt att kliva upp klockan 07:40, fortfarande berusad och med en röst som skulle få Sven Wollter att skaka av obehag, endast för att avverka några fettförbrännande kilometer till fots.

Kanske är det något fel på mig.
Kanske inte.
Men troligen.

Same procedure as last year

1-1. Med en hårsmån.
Nu gör jag som en äkta supporter; super mig full. Världen är ändå så orättvis.

Jag säger som Rastignac: Nu är det du och jag.

Dock utan supé efter.

In i dimman.

Nya tider; bättre tider.

En gång i tiden var Gert Fylking säkert en man med drömmar och visioner om framtiden. Kanske även han hade storslagna planer om rymdpromenader, VM-medaljer eller åtminstone att få ligga med en riktigt, riktigt snygg tjej.
Det var då.
Nu är Fylking hos gemene man mest känd som pajasen som inte förstått när ett skämt har gått för långt. Han som år efter år, ständigt i nya maskeringar går in för att förstöra offentliggörandet av Nobels litteraturpristagare. Trots att jag personligen anser att detta upptåg är hopplöst uttjatat, förlegat och till och med barnsligt, så väljer jag idag att yttra mig precis likadant som honom.
Äntligen.
ÄNTLIGEN!
Ta en titt på uppställningen här nedan:

Sundfors
Lustig PEO Saglik Söderberg
Ingel Ålander Eriksson Bayat
Hermansson Patriksson

Om ni inte redan har sett det så ska jag skriva det rent ut, med tjocka svarta bokstäver.
Chris Cleaver är inte med!
Detta är alltså den troliga laguppställningen då Gif Sundsvall ikväll möter Falkenberg, och till skillnad från i stort sett varenda tidigare match så finns Chris Cleaver, fotbollens svar på Agnetha Fältskog, inte med på planen.

Äntligen!
Fylking kanske inte är så dum ändå.

Hemligheter

Adressökning.

Hitta.se
Eniro
Samt diverse andra, mer interna källor

Det var som förgjort ändå. "Hemligt nummer" sa nån. "Hemligt" sa en annan.

Vad ska det tjäna till att vara så hemlig hela tiden? Var det månne därför skriftlig inbjudan begärdes, för att man visste att det var omöjligt att luska fram de rätta förutsättningarna?

Your loss. Jag har minsann både kaffe och kakor. Björn Olsson på stereon också. "Vackra melodier att dricka kaffe till en solig sommardag."

TGIF

Tid att leva

Om livet bara varade en halv sekund så skulle
jag ändå vilja leva likadant som nu.
Ty om man börjar slösa med sin tid, förströr sig
med allehanda ting endast för att man kan.
Då kommer man till sist att ångra hur man levde
då livets bana nått sin sista halvsekund.


Och vad i h-e skulle det där betyda?!
(Än är det långt ifrån försent)


På en halv sekund hinner man, om viljan finns, uträtta stordåd...

Kurragömma?

Ho ho

Ho ho

HO HO!

Var är du?

Ho Ho!!
Hallå?!

Larva dig inte nu. Det är inte roligt!

Det är inte roligt säger jag!

Ho HOO!!!!
Hallå?!

Epoken Sankala - skjuten i sank.

Måndagstankar

Jag bär på en oro av oidentifierat slag, vilket inte alls känns bra.

Deprimerad är kanske ett för starkt ord, men orolig och stressad är bokstavskombinationer som i allra högsta grad kan beskriva mitt sinnestillstånd.

Dessutom regnar det ute. Det är tur att jag inte är speciellt söt, det måste ju betyda att jag definitivt inte är gjort av socker.

Ikväll börjar epoken Sankala!

God eftermiddag.