Mina inlägg blir färre och färre. Det är kanske lika bra, eftersom jag inte kommer på något särskilt att skriva om. Om fler levde enligt devisen har man ingenting vettigt att säga kan man lika gärna hålla tyst så skulle världen bli en betydligt vackrare plats att leva på. Men jag ska försöka skärpa mig och publicera åtminstone några inlägg i veckan.
Det är många tankar just nu. Positiva tankar, som att sommaren närmar sig, men även negativa tankar, som att ensamheten ibland blir alldeles för påtaglig. Nu ska jag flytta också, vilket kommer leda till att jag blir ännu ensammare än tidigare. Men jag ska fylla huvudet med så mycket Faulkner och Murakami att de där tankarna inte längre får plats där inne. Någon gång måste det ju bli fullt tänker jag, och då måste det vara de äldsta tankarna som tvingas flytta på sig.
Vid närmare eftertanke blir jag nog inte fullt så ensam ändå. Jag kommer nog att få min beskärda del av besök. Risken finns till och med att delen skärs så stor, mer än halva tårtan, att jag efter ett tag kommer att önska att jag fick vara lite mer ensam, eller åtminstone bara i sällskap med Faulkner och Murakami.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tänk den som endå fick vara ensam någongång......
Om det blir långsamt i nya lägenheten är det väl bara att hänga med grannarna, tacotjejerna verkar ju både trevliga och normala. Annat är det här. Träffade Rainer och pratade hur man tar grepp och transforemerar ackord på ukulele kontra gittar idag. Han tyckte jag kunde komma över och kika på hans samling och lira lite nån dag. Jag vet inte jag vågar gå ut med soporna framöver.
För övrigt kan du hälsa wessa att han glömde en tröja här om ni ses.
Skicka en kommentar