Reflektion: Insikt

Jag lär nog aldrig bli författare.

Gud ska veta att jag försöker. Men jag sitter helt enkelt inte inne på den där historien. Den där som man måste ha att berätta för att det hela ska bli något. Det är kanske inte så underligt, med tanke på att jag har tillbringat i stort sett hela mitt liv i vardagen. Händelser i denna vardag kanske kan vara nog så tillfredsställande för mig som person, men de ger knappast stoff åt någon roman värdig Augustpriset. TV-tittande och timlånga fikasejourer gör inte direkt någon ny Kerouac eller Alan Warner.

Men, men... jag får väl göra det bästa av situationen. Berättelsen kanske kommer med tiden. Kanske, kanske, kanske, kanske...