Sämst i världen

Plötsligt slog det mig!
Hur bra jag än tycker att jag har det så finns det garanterat en hel bunt människor som har det ännu bättre. Detsamma gäller naturligtvis även för det motsatta; hur äckligt, vidrigt man tycker att man mår så kryllar det av folk som känner sig och har det värre.

Men!

Då kom jag att tänka på den stackaren som faktiskt har det värst av alla. Någonstans måste ju den personen existera, den som ärligt kan säga att han (eller, för den delen, hon) lever det mest miserabla livet av oss alla. Den personen lär förvisso skifta ganska ofta, det är förmodligen svårt att hålla sig längst ner på skalan allt för länge, men ponera att det i vissa fall kan hålla i sig i åtminstone en dag. Jag har själv haft dagar då det mesta tyckts gå åt skogen, dagar då jag helst bara skulle vilja åka hem och begrava mig själv bland mjuka kuddar och avskärmande täcken, men i jämförelse med den person som just då hade det allra, allra sämst var nog min dag ändå ganska lyckad.

Jag undrar bara; var finns den här människan just nu? Vare sig det är en barnprostituerad i Bangkok, en tjackpundare i L.A. eller en kvinna som står framför en exekutionspluton i Beijing så kan den personen åtminstone rakryggat (hur rakryggad man nu orkar stå i det läget) att just nu är jag i alla fall unik i ett avseende, ingen har det sämre än jag.